Från Rilpedia

Petter Hahn, universitetslärare, född 1650 i Småland. Död den 12 december 1718 på flykt till Sverige undan ryssarna, blev student i Åbo 1672, utnämndes 1675 till biblioteksamanuens och promoverades 1679 till filososofie magister. 1681 förordnades han till extra ordinarie professor vid filosofiska fakulteten, med skyldighet att föreläsa i fysik, och blev 1683 ordinarie professor i nämnda vetenskap samt 1690 därjämte universitetsbibliotekarie.

Som naturforskare äger Hahn en viss betydelse i Finlands andliga utveckling. Han bidrog med sina 125 akademiska avhandlingar i högst väsentlig grad till att i Finland införa den nya tidens sätt att betrakta naturen och att ur det allmänna medvetandet undantränga de dittills nära nog allena härskande skolastiska begreppen. I flera av sina skrifter, vilka behandlar såväl rent fysikaliska som zoologiska, botaniska och fysiologiska ämnen, ställde han sig i många stycken på den nya naturforskningens ståndpunkt. Därjämte framträder i dem de nya, från Cartesius härrörande filosofiska tankarna, vilka några år före Hahn hade väckt stort motstånd hos de ledande männen vid Åbo akademi, men nu, instuckna i naturvetenskapliga avhandlingar, icke uppmärksammades av den kyrkliga intoleransen.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Hahn, Petter, 1904–1926 ^(Not).