Persiska armén
Från Rilpedia
 |
En eller flera användare anser att denna text bör infogas i Persiska krigen. (Diskussion) |
 |
Den här artikeln anses undermålig och kan behöva skrivas om helt för att leva upp till Wikipedias artikelstandard. Diskutera frågan på diskussionssidan och förbättra gärna artikeln. Var uppmärksam på artikelns innehåll. Motivering: Dåligt språkbruk. Mycket skrivs som talspråk och passar inte in på en encyklopedi |
 |
Denna artikel behöver wikiformateras. Hjälp Wikipedia genom att lägga till relevanta interna länkar, kategorier, språklänkar med mera. |
Stadskick i Grekland under antiken
De grekiska städerna inklusive Athen styrdes av Tyranner.Visst kunde vanligt folk i teorin tala inför rådet men detta kostade pengar som de flesta medborgare inte hade råd att betala. Det motsatta var fallet med adeln som betalade vanliga människor att rösta på dem när det var val.
Lögnen om Athen
Varför säger man att Athen var demokratins vagga när varken kvinnor eller vanligt folk kunde tala inför rådet? Jo pga de byggnader som Athen lämnade efter sig utmärkte sig från alla andra grekiska stadstater. Athen hade en tyrann precis som många statstater men de hade ju något speciellt de hade någonting som fanns kvar.
Under 1800 talet härskade teorier om den vite mannens överlägsenhet gentemot alla andra människor. Athen verkade bekräfta detta och under Kalla kriget utnyttjades Athen för propoganda syften. Se vad demokrati lämnar efter sig gentemot tyranni.
Och det är vad vi har lärt oss idag men kanske vi borde ifrågasätta detta.
Sparta den äkta demokratins vagga
Sparta ses av många under antiken vara ett militärläger. Detta stämmer de hade inga stora byggnader eller stadsmurar som de kunde gömma sig bakom. Spartanerna var inte ett folk som gömde sig de var stolta krigare som aldrig drog sig tillbaka.
Men vad försvarade de spartanska krigarna? Spartanska kvinnor hade många fler rättigheter än andra kvinnor under antiken. Kvinnorna i Sparta genomgick vapenträning och var precis som männen i utmärkt fysisk form.
Sparta hade ett slavsamhälle det gick 10 heloter på en spartan men bland de själva var de jämnlika. de män som överlevde de hårda åren som började vid 7 års ålder visste att de var speciella och hade ett självförtroende som mycket få andra män hade.
Styret i Sparta var också annourlunda eftersom de hade 2 kungar med lika mycket makt. Detta kan nästan jämföras med dagens regering och opposition resultatet blev att Sparta krigade inte ofta bara om det var nödvändigt och slogs varken för pengar eller handels fördelar.
Persiens statskick
Det persiska riket bestod av en härskare som hade många rådgivare omkring sig. Han hade många förpliktelser han skulle offra till alla gudar och se till att folken hade det någolunda bra. Det var tradition att ha många älskarinnor och naturligtvis älskade Härskaren sådana plikter. Detta expanderade antalet adelsmän som fanns i riket och blev därmed lojala gentemot Kungen eftersom kvinnornas familjer förlorade allt om förräderi upptäcktes.
Militära skillnader mellan grekerna och perserna
Den persiska armen brukar beskrivas som en underlägsen krigsmaskin jämnfört med grekerna under de grekiska krig som utspelade sig.
Detta stämmer inte för att doktinen eller stridsättet var annourlunda. Perseriket hade en mycket stor tillgång på utmärkta hästar och många soldater som slogs med sitt ursprungliga lands vapen och utrustning.
Infantriet bestod av 2 typer av soldater. Sköldbärare och bågskyttar.
Sköldbärare skyddade bågskyttar som skjöt massiva salvor pilar på motståndaren med sina stora sköldar. Mängden soldater som skjöt en oerhörd mängd pilar som var ofattbar i grekiska mått som slogs med spjut och sköld.
Grekerna hade inte några andra vapenslag än spjutbärare som var det avgörande vapnet och allt baserades på hopliten de andra vapenslagen blev därmed lidande.
Perserna däremot satsade mycket på sitt rytteri som även innehöll hästbågskyttar som ställde upp sig bakom motståndarens fiendecenter så att motståndaren hamnade i en korseld av pilar och kunde dra sig tillbaka om det krävdes eftersom grekerna hade bara hopliter i betydande mängd.
Man räknade också med att det persika kavalleriet som var utrustad med närkampsvapen skulle tvinga grekerna att bilda en fyrkant med spjutbärare eller som de kallas hopliter.
Grekernas formation skulle därmed bli stillastående och pilarna skulle ösa ner på grekerna. Inte många soldater skulle gilla att inte kunna röra sig och utsättas av pilar från alla håll och kanter.
Men som sagt grekerna hade inget annat val än att stanna och slåss och grekerna var mycket aggressiva av sig för att de var tvungna till det.
Fotsoldater kan inte springa ifrån rytteri och det är därför logiskt att grekerna slogs i en fyrkant som kan vända sig åt alla håll om det var nödvändigt.
Perserna hade en annan inställning till kriget och det var att man inte skulle riskera livet i onödan det var inte feghet som grekerna kallade det utan det var smart man älskade livet och hyllade inte döden som i grekland.
Eftersom perserna tog alltid med sig stora grupper soldater till slagfältet räknade de med att motståndaren från början skulle bli demoraliserad av detta. Detta är förståligt soldater oroar sig om de ställs inför stor press som de inte tror sig att klara av och tänkt dig att framrycka långsamt mot perserna och hela tiden bli beskjuten av pilar både bakifrån och framifrån.
Sprang man från början mot fienden blev man garanterat utmattad och formationen blev även oorganiserad och därmed sårbar för angrepp av rytteri.
Perserna hade alltid en eftertrupp som om det blev nödvändigt att slå till reträtt kunde fördröja motståndaren länge nog, så att man kunde omorganisera sig.
Men främst fokuserade man att vinna slaget som i alla andra armeer vem slåss för att förlora?
Varför blev det konflikt med grekerna?
Jo det började med att vissa städer som tidigare underkastat sig Persiskt styre gjorde uppror för att de var missnöjda med de skatter som de var tvungna att betala.
Dessa städer var grekiska och grekerna vid den här tiden hatade varandra och tanken att bli inkallade till den persiska armen när den kallade var för dem motbjudande så att de gjorde uppror.
jag vill informera er om att det persiska styret var inte i början tyranniskt och förtryckande. Tyros den store som startade det persiska rikets expansion var mycket fredlig och brydde sig om alla sina invånare. Man var inte tvungen att underkasta sig persiskt styre men när de omkringliggande stater såg hur Tyros den store förbättrade livet för sina invånare ville de ha en del av kakan och de underkastade sig frivilligt.
Men de efterträdare som styrde efter Tyros den store fokuserade mycket mer på att bara kräva skatt och militärt besegra sina motståndare men de stater som från början underkastat sig Tyros fick behålla sina privlegier cirka 30 stater var detta inklusive Egypten.
De greker som gjorde uppror var Joner som bodde i Turkiets kuststäder och eftersom de visste att de aldrig kunde konkurrera med mängden soldater som Persien hade bad jonerna de bästa grekiska krigarna Spartanerna om hjälp.
Men Sparta fokuserade endast på Spartas säkerhet och eftersom de inte ville slösa spartanska soldaters liv som var mycket viktigt för Sparta att hålla heloterna som var minst 10 gånger fler än spartanerna i schack tackade man nej.
Jonerna frågade nu Athen som var den ledande sjömakten i Grekland om hjälp. Athen insåg att plundringen på de persiska städer skulle säkra Athen som stormakt även till lands tackade ja till att sända hjälp till jonerna.
Snart efter athenarnas ankomst blev grekerna svårt besegrade. Athen övergav jonerna som straffades hårt för sitt förräderi mot Persien men de fick bättre ståthållare än vad de hade innan.
Härskaren i Persien insåg vilket övertag den persiska armen hade över den grekiska och såg ingen anledning varför han inte skulle hindra Athens växande sjömakt.
Om planen lyckades skulle Persiens sjöhandel handel med de erövrade Jonerna vara säkrad och skulle även minska tendensen till uppror i dessa städer.
Darius den förste anställde även ett folk som bodde som nomader på stäppen skyterna som var mycket lämpade för spanings eller på att göra överaskande anfall mot fienden. Skyternas hästar var nämligen mycket tystare än andra hästar och de letade själva efter mat och var inte beroende av hö eller att människan skulle utfodra hästen.
Detta friade upp det persiska rytteriet till att göra andra uppdrag som anfall mot fiendens försörjningslinjer samt konventionell krigsföring på slagfältet.
Varför vann Athen i Marathon?
Denna fråga hör man ofta och i början hade Persien övertaget i slaget. De var överlägsna i antal och hade ett stort antal rytteri men ville inte anfalla Athenarnas starka position. Om athenarna lämnade denna position skulle de enkelt kringås av det persiska rytteriet och skulle bli nedkämpade av pilar framifrån och bakifrån.
Athenarna var mycket tveksamma att anfalla perserna i Martahon och menade att denna starka position som de hade måste hållas.
Efter 4 dagar tog den persiska befälhavaren till en krigslist. Han skulle anfalla Athen medan athenarnas armé stod kvar i Marathon och han tänkte använda sitt rytteri till att göra detta, så de lastades under natten in i båtar och började färden mot Athen.
När grekerna vakande upp fick de veta att en del av den persiska armén var på väg mot Athen sjövägen. Nu blev det ett krigsråd. Skulle man lämna slagfältet och färdas mot Athen eller stanna och slåss? De 10 befälhavarna var oeniga, men då gick beslutet till en kung och han övertygade rådet att de måste slåss mot den styrka som fanns på Marathon.
Utan kavalleri kan perserna inte flankera oss och vi kommer krossa dem. Vi är tungt beväpnade persernas infanteri består mest av bågskyttar och kan inte utmana oss när vi väl är i närkamp. Vi måste utnyttja detta och bilda en lika lång stridslinje som perserna för att hindra att de flyttar infantri bakom oss och för att tillåta att fler greker slåss samtidigt mot perserna.
Kom ihåg att det var därför vi förlorade när vi slogs sida vid sida med jonerna. Befälhavarna höll med och alla fick sina order.
Den grekiska centern blev som följd försvagad men de persiska trupper som stod mot dem skulle själva bli flankerade av Athenarna när man väl vunnit i flankerna som fick full styrka menade Kungen.
Perserna kommer häpna och se oss som dårar de kommer skjuta många salvor pilar mot oss men vi kommer segra eftersom vi börjar springa när de börjar beskjutningen.
Slaget gick som den grekiske Kungen beräknat.Hopliterna som hade 35 kilos skyddsutrustning plus sköld och hjälm krossade de persiska sköldbärarna vars sköldar kunde stå emot pilar men inte de tunga spjut som grekerna hade trots det slogs de tapper särskilt i centern med de odödliga där den grekiska stridslinjen var försvagad.
Moralen hos de persika trupperna sjönk när den persiska befälhavaren fann sig tvungen att beorda bågskyttarna att skjuta mot de greker som befann sig i närkamp följdaktigen träffades perserna av pilar bakifrån vilket gjorde deras formering ännu mer oorganiserad och till slut gav man upp.
De segrande athenarnas inpuls var att följa efter de flyende perserna men när de såg att den grekiska centern var i fara anföll athenarna de periska odödliga på flankerna och även de flydde.
Nu följde man efter de persiska trupper som försökte nå båtarna som i panik gav sig av många persiska trupper blev kvarlämnade och blev slaktade av Athenarna.
Man hann inte fira segern utan man fortsatte marchen mot Athen och när den persiske admiralen såg hoplonsköldarna på Athens murar gav han upp.
Marathons konsekvenser för Persien.
När den persiske härskaren fick höra om nederlaget rekryterade han ännu fler soldater som skulle slå ned alla tendenser till uppror som kunde komma med den prestige förlust som Persien fick.
Upproren blev till slut nedslagna men Darius dog innnan han hann organisera en ny arme som skulle gå landvägen mot grekerna tvinga stater att underkasta sig och därmed få samma holittrupper som grekerna själva hade.
Detta kombinerat med det persiska bågskyttarna och kavalleriet skulle vara ooövervinlig enligt Darius. men hans son Xerses tänkte fullfölja sin fars plan.
Xerxes invasion av Grekland
Förberedelserna som Xerxes gjorde var enorma inte bara hade han en enorm arme han hade även en enorm flotta på 800 krigsfaryg och ett okänt antal underhållsfartyg som skulle försörja den persika armen som skulle invadera Grekland till lands.
Först skulle Xerxes invadera Thrakien som ligger ungefär där Instabul ligger idag men lite längre upp för att säkra guldtransporter till skyterna så att de skulle ansluta sig till Xerxes.
Men några år tidigare hade en athensk arme av hopliter som invaderat Thrakien blivit fullkomligt besegrade av enkla bondesoldater som bara hade kastspjut.
Xerxes ville veta hur besegrade dessa bondesoldater som bara hade kastspjut men inga rustningar besegra tungt beväpnade soldater som hade 35 kg skyddsutrustning.
Xerxes fick veta att thrakierna utnyttjade terrängen som bestod mycket av skog vilket splittrar en falang för att överaska athenarna och att de andvände sin överlägsna rörlighet för att undvika närkamp och kunde därmed ostraffat döda athenska hopliter som inte kunde möta denna stridstaktik.
När Xerxes erövrat Thrakien fick Persien ökad prestige och han skickade signaler till Athen "Vi klarar det ni misslyckades med ge upp nu eller så ska jag utrota er civilisation från jordens yta".
Lärdomar från Marathon
Det var inte en persisk armé som den i Marathon, utan man hade lärt sig av det förkrossande nederlag man led i Marathon.
Sköldbärarna tränades nu i närkamp så att de kunde användas offensivt och inte bara skydda bågskyttarna och se hotfulla ut som tidigare.
Man tog även in mer rytteri än tidigare vilket tillät att man kunde störa fiendens underhållslinjer och samtidigt ha en stor förtrupp som varnade armen för eventuellt motstånd.
Aldrig mer skulle man separera ett vapenslag från ett annat. Det var ju därför perserna förlorade slaget om Marathon.
För att hindra att Athens flotta förenades med Syrakusa en stor stad i Sicilien som tillsammans skulle skapa en flotta på 600 krigsfartyg anställde Xerxes det som senare skulle bli staden Karthago deras flotta för att hindra att denna förening skedde.
Man lyckades med detta och numerären och erfarenheterna som man lärt sig från Marathon verkade garantera seger.
Grekernas lärdomar
Naturligtvis lärde sig även grekerna något från Marathon och det var att man måste ha en stor stridslinje för att utnyttja den överlägsenhet i närkamp som hopliterna hade jämfört med perserna.
Man skulle inte anfalla förrän man hade tilräckligt många trupper för att förhindra flankanfall genom att unyttja terrängen och bilda en slaglinje som persierna skulle tvingas möta rakt på.
Under tiden man väntade på förstärkningar skulle ett stort antal vässade pålar hindra persiskt rytteri som var gräddan i den persiska armen att göra överaskande anfall infantri anfall kunde grekerna slå tillbaka med sin överlägsna skicklighet i närkamp.
Grekerna hade också enats om vem som skulle ha befälet till lands och till sjöss vid ett eventuellt angrepp. Greklands ledande statsstater Athen och Sparta fick befälet.
Sparta fick befälet till lands och Athen till sjöss.
När grekerna fick veta att Thrakien erövrats av Persierna ansåg de att Makedonien gick inte att försvara. Makedonierna hade visserligen bättre kavalleri än grekerna men terrängen gynnade också kavalleri som var den persiska armens största fördel.
Grekerna hade nästan uteslutande hopliter men även ett fåtal slavar som hade kastspjut eller slungor. Man såg därför den persiska armens bågskyttar som slavar vilket inte stämmer.
Bågskyttar i den persiska armen bestod av heltidsoldater som fick bra betalt och man hade betydligt fler bågskyttar än grekerna.
Grekerna gjorde ett klokt beslut att offra ställen som inte kunde försvaras befolkningen i Makedonien uppmanades att lämna sina städer för att senare när persierna är slagna återvända till dem.
Xerxes anfaller
Till slut så kom landinvasionen som grekerna fruktade. Xerxes blev uppmuntrad för de mötte inget motstånd och sa:"Nu ska Ahenarna se att jag håller mitt löfte om att antingen ska de underkasta sig Persiens vilja eller dö som de idioter de är."
Xerxes tände eld på alla städer som kom i hans väg i hopp om att några statstater skulle underkasta sig hellre än att möta samma öde.
Men detta fick motsatt effekt än vad han förväntade sig. Arga människor som förlorat sina hem förenade sig med den grekiska här som samlades på den halvö som finns i Grekland.
Man samlades här för att det var nära till de viktigaste städerna i Grekland:Athen Sparta Corinth Thermon Thebe och många andra städer och var därför en utmärkt samlingspunkt.
Det var först här där terrängen var gynnsamm för ett grekiskt försvar där motstånd skulle ske. Spar på krafterna vi kommer behöva dem var mottot som många grekiska befälhavare sa till sina män.
Sparta var emellertid förhindrad från att förena sig med denna här pga. en religös fest som hyllade livet och fallna hjältar hade börjat.
Spartaner ska inte riskera livet på denna härliga dag sa oraklet.
Men en av Spartas Kungar Leonidas tycke att det var skamligt att greklands bästa krigare skulle stanna hemma medan bönder som aldrig hållit i ett spjut skyndade till den grekiska armen som samlades.
Han ville visa att spartaner är inte rädda för några motståndare och vår största ära i livet är att dö i strid. Leonidas valde ut 300 man från sin livvakt alla hade söner som skulle föra deras namn vidare ifall de dog och marscherade till passet i Thermopyle.
Fördelen i detta pass var att det var trångt så att numerär överlägsenhet betydde ingenting och eftersom grekerna var överlägsna i närkamp jämförelse med persiskt infantri kan du tänka dig vad spartaner som tränats från födseln till att bli perfekta hopliter kan göra mot en persisk motståndare?
Att placera sig här gav resten av grekerna tid till att träna upp de rekryter eller de greker som anslöt sig i samlingsplatsen. det var bara spartanerna som hade kriget som yrke resten var deltidssoldater som i nödfall samlades till att bilda en arme.
Spjutet är en av de enklaste vapnen att lära sig andvända skickligt och det är därför man föredrog spjutet.
Thermopyle blir legend
När Xerxes kom till Thermopyle blev han förvånad över att det bara fanns 300 spartaner där och att de inte var rädda.
Xerxes skickade nu fram en budbärare som sa:Nu när ni sett Xerxes vrede har ni beslutat att skona era liv och underkasta er Gudarnas Konungs vilja?(Xerxes titel)
När de vägrade skickade Xerxes fram spjutkastare men den trånga terrängen och spartanernas sköldar gjorde spjutkastarnas anfall meningslöst så Xerxes förstärkte anfallet med bågskyttar.
När persierna slutade skjuta pilar gick budbäraren fram igen och sa:Ger ni er nu när ni sett att vi kan förmörka solen med pilar?.
Spartanerna svarade snabbt gör ni det så slåss vi i skuggan. Ni har många pilar det ser vi men vi ser också hur harmlösa de är mot oss. Sluta slösa er tid utan slåss som en man eller är ni rädda för grekerna trots er överlägsenhet i antal trots era lärdomar så fruktar ni oss mer än vad vi fruktar er.
En persisk general fick ordern visa Spartanerna vad vårt nya infantri kan göra krossa dem med er tyngd och antal.Denna general lydde men när han såg spartanernas falang blev han chockad hur effektiv den var. 3 led kunde slåss samtidigt i denna formation medan persierna slogs individuellt inte som ett lag.
Spartanerna delade in sig så att de slogs i shift på detta sätt förblev de utvilade och led betydligt färre förluster än annars.
Xerxes tänkte utmatta spartanerna men det gick inte anfall efter anfall slogs tillbaka med svåra förluster på persiernas infantri. På natten skickade han persiskt kavalleri mot dem men de blev snabbt stoppade pga. hästar har en egen vilja och vill inte springa rakt på vassa föremål.
När grekerna fick veta om dessa framgångar skickade de förstärkningar det fanns hopp om att Persierna skulle drivas ut ur grekland med betydligt färre grekiska liv förlorade än vad man hade trott.
Nu ville Xerxies andvända sjövägen för att landsätta en styrka bakom spartanerna men Athenarna hindrade detta. Det fanns nu bara ett alternativ för Xerxes han skickade in de odödliga ett elitförband som utmärkte sig med svärd och med pilbågen men resultatet blev densamma som de andra anfallen svåra förluster.
Men nu den 3je vände slaget till persiskt förmån en förrädare som var förbittrad över att städer hade övergavs utan en strid berättade om en stig som gjorde att man kunde anfalla spartanerna bakifrån. När Leonidas fick veta detta gjorde han ett beslut som skulle odödlig förklara hans och spartanernas namn för alltid Han skulle stanna och slåss med sin livvakt trots att de visste att nederlag var oundvikligt.
Leonidas sa till sina män Om det är vår tid att dö låt oss ge dem ett helvete innan vi dör. Vrål hördes från spartanerna och 150 man skickades för att fånga upp persierna bakom dem. På detta sätt skulle falangens överlägsenhet hindra ett persiskt genombrott men denna gång blev spartanerna besegrade.
Spartanerna delade in sig i 2 grupper 150 man en skulle slåss framifrån medan den andra gruppen skulle ta hand om periserna som kom bakifrån.
Persierna blandade sitt infantri med hästbågskyttar som skjöt mot spartaner som bröt sin formation likt prickskyttar sakta men säkert dog en efter en av spartanerna men de fullföljde det de lovat: persierna gick igenom ett helvete och resten av grekerna kom undan och omgrupperade sig.
I början hade spartanerna övertaget och man fortsatte att rotera trupperna så att de förblev utvilade. Man övergav gradvis mark så att det låg högar av döda persier överallt på slagfältet. Till sist så samlade sig spartanerna på en kulle där de blev sönderskjutna av pilar från hästbågskyttar spjutkastare och bågskyttar.
Konsekvens av Thermoyle
Persierna hade lidit stora förluster och detta visade persierna att även om de fått lite stridsträning så kunde de aldrig konkurrera med en grekisk falang vars ledare utnyttjade terrängen till sin fördel. Xerxies prioritet var nu att få nya förstärkningar från Persien och för att kunna göra detta måste han besegra Grekernas flotta som blev alltmer inövad och effektiv.
Grekerna insåg vilken överlägsenhet de hade både i kvalite och i ledarskap seger var möjligt om 300 man hindrar en långt överlägsen arme vad kan vi då göra mot perserna mycket mer än vad de kan göra mot oss.
En tröst för Xerxies var att han hade nu överkommit detta hinder och att man höll på att lära sig av vad som hade hänt.
Sjöslaget vid Salamis
Grekernas flotta omgrupperade sig i ön Salamis för att besluta vad man skulle göra nu när Thermopyle passet hade fallit till persierna och att persiernas flotta var så överlägsen i antalet. Befälhavarna var oeniga så en av dem skickade en man som låtsades vara en förädare til Xerxes som avslöjade var den grekiska flottan fanns.
I detta trånga sund ers höghet kan grekerna inte fly och när du krossat dem så kan du pumpa in nya förstärkningar och armeer till grekland och du kan också välja om de ska anfalla från havet till Marathon eller någon annan plats och därmed låsa grekernas styrkor.
Samtidigt stoppar du grekernas import av mat och pengar vilket dämpar deras stridsvilja och du Xerxes får din hämnd.
Xerxes blev mycket glad över nyheten och han sände 600 krigsfartyg mot Salamis och alla dessa fartyg var helt fullastade av soldater eftersom Xerxes hade fortfarande Thermopyle i minne.
Detta var det som avgjorde slaget de persiska fartygen blev tunga av alla soldater och blev som följd mycket långsamma.
Grekerna hade bara ett 20 tal soldater på varje fartyg eftersom fartyget i sig var ett vapen som körde rakt in i motståndarens fartygs sidor vilket gjorde att motståndarens soldater drunknade.
Xerxes själv satt vid en guldtron och han blev nöjd när han såg att några grekiska fartyg backade i panik. Alla fartyg sändes nu in i det trånga sundet vilket tillät inte några manövrar som att ramma fiende fartyg. Plötsligt kom det fler grekiska fartyg som anföll i flanken på de persiska faryg som inte kunde vända sig om.
Slaget blev en massaker där grekernas fartyg rammade persiernas fartyg och närkamp påbörjades. Även här gynnades man eftersom hopliterna hade 35kg skyddsutrustning plus sköld och hjälm dessa krossade många fler men lätt utrustade soldater.
Konsekvens av Sjöslaget vid Salamis
Grekernas seger i Salamis knäckte persiernas själförtroende om den persika flottans stridsförmåga. Detta kom att utnyttjas av Alexander den store Kung av Makedonien som ledde en invasion av Persierna. Han blev inte utmanad på havet vilket kunde ha hindrat invasionen.
Xerxes hindrades från att skicka förstärkningar till Grekland vilket gjorde att han inte kände sig säker i Grekland och han återvände hem.
För att hinna bygga upp en ny arme som kunde krossa eventuella uppror stannade den persiska armen som invaderat Grekland i Makedonien där terrängen tillät utnyttjandet av större antal och manöver.
Slaget vid Platai
Efter slaget vid Salamis hördes jubel av befolkningen och bland generalerna nu kan den persiska armen inte förstärkas och det är vi som har initiativet.
De spartanska befälhavarna särskilt Pausinians anföll inte omedelbart utan han fortsatte att träna upp den grekiska armen.
När han ansåg att de hade nått en väldigt hög standar och att antalet stridande greker ökat avsevärt fick grekerna ordern att rycka fram mot den persiska armen.
Persierna svarade med att förgifta brunnar och skicka kavalleri bakom grekernas linjer för att störa underhållslinjerna.
När grekerna fortsatte avancera trots detta beslutade den persiske befälhavaren att erbjuda batalj vid Platai. Persierna ställde upp sig i terräng som gynnade kavalleriet och skickade spjutkastare från thrakien för att störa hopliterna i den svåra terrängen som fanns innan öppen mark som krävdes för en hoplitfalang kunde unyttjas av grekerna.
Men grekerna hade lärt sig av tidigare misstag och nu hade man fler bågskyttar och spjutkastare än vad man haft innan resultatet blev att persiernas spjutkastare led stora förluster och blev tvungan att dra sig tillbaka.
Grekerna började genast förbereda ett läger med vassa pålar som hindrar nattliga överfall och väntade på förstärkningar.
Persierna hade fortfarande numerär överlägsenhet och grekernas bågskyttar kunde inte konkurrera med persiernas som inte bara hade fler men också bättre pilbågar än grekerna och persierna hade sköldbärare det hade inte grekerna.
När den persiske befälhavaren insåg att grekernas antal skulle bara växa ju mer han väntade så han försökte locka ut grekerna till den öppna terrängen genom att advancera framåt med hela armen. Grekerna väntade persierna började nu skjuta med bågskyttar men fortfarande väntade grekerna. Till den persiske befälhavarens besvikelse såg han att precis som Thermopyle hade bågskytte elden nästan ingen verkan på grekerna pga. den svåra terrängen och grekernas rustningar.
Den persiska armen började återigen avancera närmare grekerna för att kunna ta bort falangens fördelar i den svåra teräng som grekerna slagit läger i.
Spartanerna sprang på en signal mot persierna som inte kunde skjuta många salvor innan närkamp började. Det blev en hård kamp i flankerna men den svåra terrängen hindrade det persiska rytteriet mer än vad den hindrade de grekiska hopliterna.
Det persiska kavalleriet drog sig tillbaka mot den öppna terrängen så att de fick tillbaka sin slagstyrka men de blottade centern med detta beslut.
I mitten hade grekerna övertaget och när delar av grekernas hopliter på flankerna kastade sig precis som i slaget vid Marathon mot den persiska centern som nu höll på att kollapsa.
Den persiske befälhavaren förenade sig med sitt rytteri och försökte eliminera de greker stod stilla för att skydda de greker som anföll centern för att därigenom anfall grekerna från alla håll och kanter med pilar.
Den grekiska linjen stod emot anfall efter anfall från det persiska rytteriet och till slut dog den persiska befälhavaren.
Xerxes bror som fanns i reserven fick panik när han såg den persiska centern kollapsa och grekerna som förföljde dom. Han insåg att slaget var förlorat lastade kavalleriet och de reserver han hade och drog sig tillbaka med de få skepp som fanns kvar efter Salamis.
De perser som lämnades kvar slaktades.
Konsekvensen av Xerxes invasion
Förudmjukelsen som Xerxes fick var enorm hans flotta var förstörd och armen han skickat var förintad. Xerxes gav upp hoppet om att erövra Grekland eftersom Grekland hade inte bra terräng för kavalleri och att grekerna hade en tendens att stanna i terräng som gynnade dem tills de hade ökat sitt antal så att de inte kunde kringås i flanken. Grekernas rustningar begränsade bågskyttars värde och detta var styrkan i den persiska armen liksom rytteriet.
Maktkamp i Grekland
Segern över Xerxes invasion gav de olika stadstaterna olika förutsättningar som de inte haft innan. Särskilt Athen som hade den största flottan i Grekland började nu utpressa de andra stadstaterna på pengar så att Athenarna kunde bygga flera stora byggnader som Partheon i Athen och behålla sin stora flotta. Athen anställde även fler legosoldater från Thrakien och höll på att skapa en liten men permament arme.
Naturligtvis gillade inte grekerna detta och man vände sig till Sparta den ledande staten till lands i Grekland.
Spartanerna som hitills varit tillbakadragna insåg att om inget gjordes så skulle athenarna skapa en arme som kunde utmana deras egen. Problemet för Sparta var att man hade ingen flotta så man blev tvungen att vända sig till Persien. Persien som också fruktade athensk dominans gick med på att betala en stor summa pengar som skulle utmana athenarnas.
