Från Rilpedia

Pentala, ö hörande till Sommaröarna, den största ön i Esbo stad. Namnet har skrivits på olika sätt i urkunderna; Bentsall finns i dokument från 1500-talet, under 16- och 1700-talen skrivs det för det mesta Pentari, och sedan början av 1800-talet den nuvarande formen. Det är oklart varifrån namnet härstammar, men det anses att ursprunget är finskt.

Ön omfattar drygt 2km² land, mestadels bergig och skogklädd terräng, samt en liten sjö, Pentalaträsket, på några hektar, där det ytterligare finns två små holmar på något tiotal m². De högsta bergen är över 30 m höga, och på toppen som vetter mot havet har tidvis funnits utkikstorn. I träsket hittades i slutet av 1950-talet i dyn resterna av en äsping, vars ålder inte veterligt har vetenskapligt fastställts, (Artefakten finns i privat ägo), men antas vara från tider när sjön ännu hade förbindelse med havet, vilket skulle vara upp till 500 år. Därav har man dragit slutsatsen att ön varit populär som jaktmark även innan den bebyggdes. Där har nyligen åter börjat förekomma vitsvanshjort och rådjur, och både havsörn och fiskgjuse har siktats, fast de inte under överskådlig tid har häckat där.

Ön har sedan senare delen av 1700-talet varit varit bebodd, och invid de äldsta byggnaderna vid hamnviken i nordost har funnits några hektar åker som mest användes till höäng, för de fåtaliga kreaturen som fiskarfamiljerna höll sig med. Fiskartorpen lydde först under Esbo gård. Enligt hörsägen var de första torparna fiskare från Estland som slog sig ner där. I slutet av 1800-talet bodde på ön fyra eller fem familjer, dels vid hamnviken och dels på västra sidan av ön. De flesta hade då löst in ägorna. Den sista fast bosatta fiskaränkan Gurli Nyholm dog 1987, och därefter övergick hennes och hennes man Arvid Nyholms byggnader i Esbo stads ägo, som en längre tid har planerat att inrätta ett hembygdsmuseum där.

I närheten av den gamla fiskeboden finns sedan 1913 Esbo Segelförenings klubbhus och paviljong på en vacker liten udde med sandstrand längst österut som de fick till skänks av patron på Moisö. Den sydvästligaste udden tillhör också en segelförening som har rekreationsutrymmen där. De första sommarvillorna dök upp i norra änden av ön vid det smala Kuggsundet mot Lillpentala omkring 1890, och i dag är praktiskt taget hela strandlinjen runt ön bebygd med sommarstugor, undantaget den fina sandstranden Diksand (efter "diket", bäcken från träsket) som vetter söderut.

Litteratur

• August Ramsay, Esbo socken och Esbo gård på 1500-talet, Söderströms 1924
• Skärgårds-Esbo, utgiven av Esbo stad 1997, ISBN 951-857-255-0