Från Rilpedia

Paul Sanford Methuen, lord Methuen, brittisk fältmarskalk, född 1 september 1845 i Somerset, död i London 1932; deltog i expeditionen till Guldkusten (nuv. Ghana) 1873 och Bechuanaland (Sydafrika) 1884-1885, varefter han under några år innehade befattning som t.f. generaladjutant i Sydafrika.

Vid boerkrigets utbrott i oktober 1899 erhöll han, som då befordrats till generallöjtnant, befäl över 1:a arméfördelningen, med vilken han från De Aar i Kapkolonin framgick till Kimberleys undsättning. Härunder slog han boerna vid Belmont 23 november och Graspan (Enslin) 25 november, varpå han framryckte mot Modder river och trängde en större boerstyrka (under Cronje), efter en långvarig och förlustrik strid 28 november över floden, som övergicks av britterna, men blev av boerna i grund slagen vid Magersfontein 10 och 11 december. Under krigets fortgång opererade Methuen med växlande framgång, huvudsakligen i nordvästra delen av krigsskådeplatsen, mot De Wet och de la Rey. Slutligen överraskade boerna, under den sistnämndes befäl, en av Methuens kolonner, vid vilken han själv befann sig, vid Tweebosch (i västra Transvaal) 7 mars 1901 och slog densamma, varvid Methuen blev sårad och fången, men omedelbart därefter åter frigiven.

Efter krigets slut befordrades han, som genom personligt mod, beslutsamhet och viljekraft trots motgångarna behållit truppernas förtroende, till general och var 1907-1909 överbefälhavare över samtliga brittiska stridskrafter i Sydafrika. Han utnämndes 1911 till fältmarskalk.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).