Från Rilpedia

Paul Revere and the Raiders, amerikanskt rockband bildat i början på 1960-talet i Portland, Oregon. Gruppen är idag lite bortglömd men de var mycket populära i synnerhet under mitten av 1960-talet då de hade flera hits på amerikanska billboardlistan. Några av gruppens kändare låtar är "Just Like Me" (1965), "Kicks" (1966), "Hungry" (1966), "Him or Me (What's It Gonna Be)" (1967) och "Indian Reservation" (1971).

Gruppens musik kan beskrivas som garagerock blandat med det som senare kom att kallas punk. Texterna var råa och beskrev problem som ungdomar hade, och det var en betydande orsak till gruppens popularitet.

I slutet av 1950-talet startade Paul Revere en instrumentell rockgrupp där han själv spelade piano. Inte långt efter bildandet kom Mark Lindsay in i gruppen som sångare. Gruppen gick under namnet Downbeats, men när gruppen skulle börja spela in skivor tyckte skivbolagets ägare att gruppen skulle byta namn till Paul Revere and the Raiders. Övriga medlemmar i gruppen var vid det här tillfället Richard White, Robert White (båda gitarr), Bill Hibbert (bas), och Jerry Labrum (trummor).

1961 hade gruppen uppnått hyfsad popularitet med en låt på billboards topp-40-lista. Gruppen bröt dock upp ett tag då Revere kallades in för att göra lumpen. Lindsay sökte upp Revere och de bildade en ny uppsättning av gruppen 1962. Mike Smith som kom att spela trummor med gruppen en tid framöver blev medlem i den här vevan. Övriga medlemmar varierade kraftigt i början. Men snart var Drake Levin på gitarr, och Mike Holiday på bas fasta medlemmar.

Gruppen var endast stor på lokal nivå fram till 1965 då man släppte singeln "Steppin' Out" som blev en medelstor hit i USA. Efter framgången började medlemmarna klä sig i uniformer från Nordamerikanska frihetskriget och det blev sedan deras stora gimmick. I slutet av 1965 släpptes singeln "Just Like Me" som blev det stora genombrottet.

Den följdes 1966 av stora hits som "Kicks" (#4 US, en av få poplåtar från den tiden som kritiserade droger), "Good Thing" (#4 US), och "Hungry" (#6 US), samt den mindre hiten "The Great Airplane Strike" (#20 US).

Sensommaren 1967 lämnade Levin, Smith och Volk gruppen. Ersättare blev Freddy Weller (gitarr), Charlie Coe (bas), och Joe Correro (trummor). Deras första singel var "Him or Me - What's It Gonna Be" vilken nådde #7 på billboardlistan. Låten var också gruppens första framgång i Sverige där den låg tvåa på Tio i topp och några veckor på Kvällstoppen.

Gruppens popularitet hade dock dalat och de följande singlarna nådde inte upp på topp-10-placeringar i USA. De blev halvstora hits som ofta tog sig upp på #18-#20 på billboard. Några av dessa singlar var "Ups and Downs" (#22 US), "I Had a Dream" (#17 US) 1967, "Too Much Talk" (#19 US) 1968, "Let Me!" (#20 US), och "Mr. Sun, Mr. Moon" (#18 US) 1969. 1970 kortade man gruppnamnet till The Raiders. Året därpå fick man lite oväntat en hit med en cover på låten "Indian Reservation (The Lament of the Cherokee Reservation Indian)" vilken toppade billboardlistan 1971 (och även Tio i topp i Sverige).

Ovannämnda låt var gruppens sista hit och de lyckades inte få till det igen. Gruppen föll isär 1972 och medlemmarna inledde solokarriärer där Mark Lindsay lyckades bäst med sin.

Diskografi i urval, album

• Here They Come! (1965)
• Just Like Us (1966)
• Midnight Ride (1966)
• The Spirit of '67 (1966)
• Revolution! (1967)
• Hard 'N' Heavy (With Marshmallow) (1968)
• Alias Pink Puzz (1969)