Münchhausens syndrom
Från Rilpedia
Münchhausens syndrom är en psykisk sjukdom som innebär att en person uppsöker sjukvården och uppger falska symptom för att komma under vård.
Innehåll |
Syndromet
Till skillnad från hypokondrikern, som faktiskt tror att han eller hon är sjuk, är en person med Münchhausen syndrom fullt medveten om att han far med osanning därför räknas sjukdomen närmare besläktad med mytomani. Bakom beteendet ligger ofta en personlighetsstörning av borderlinetyp. Inom psykiatrisk klassificeras Münchhausen som factitia, det vill säga sjukdomsimitering. En person med Münchhausen syndrom söker uppmärksamhet från sin omgiving genom uppvisande av en inlärd sjukdomsbild, detta i medvetet syfte att föra sjukvårdspersonal bakom ljuset.
Namnets ursprung
Syndromet har fått sitt namn efter baron von Münchhausen på grund av dennes mytomaniska drag. En annan likhet med sagan är att baronen färdades på en kanonkula mellan olika krigsskådeplatser. Den av detta karaktärsneurotiska syndrom drabbade far nämligen mellan olika akutmottagningar som en utskjuten kanonkula. Som bomber slår de ned med fulminanta symtom, som väcker vårdarnas uppmärksamhet för akut hotande dödliga tillstånd. Det händer att patienter med Münchhausen syndrom kräks blod, är medvetslösa, har svåra smärtor eller utgör andra dramatiska fall när de anländer i till akutmottagningarna.
Avslöjande
Efterhand visar det sig att blodet inte kommer från patienten, svimmningarna är framkallade eller patienten har på något annat sätt iscensatt sin egen sjukdom. Det är inte ovanligt att patienten har genomgått en så kallad explorativ bukkirurgi och arrangerat det hela med hjälp av inköpt grisblod. Patienten skrivs ut från intensivvården och går hem, där han för omgivningen kan beskriva sitt dramatiska insjuknande, ambulanstransporten, operationen och/eller intensivvården. Trots den lyckosamma utgången förklarar han att han ändå inte kan känna förtroende för vården på det aktuella sjukhuset. Vid nästa insjuknande måste han alltså byta sjukhus, läkare och vårdpersonal för att få korrekt vård för blödningen, medvetslösheten, smärtorna eller dödshotet. För att ytterligare undvika att bli avslöjad brukar den sjuke inför varje läkarbesök begära total sekretess, detta för att förhindra att sjukjournalen skickas vidare till nästa sjukhus.
Botemedel
Enda sättet att hejda en av Münchhausen syndrom drabbad är genom att dels kartlägga den drabbades sjukhistoria vid landets sjukhus, samt initiera psykiatrisk behandling med ångestdämpande och samtalsbehandling och tillställa landets akutmottagningar en varning om dessa levande kanonkulor inom vårdsektorn. Inte så mycket för att det är kostbart med att de vid "anfall" utnyttjar vårdresurserna utan för att de kommer i åtnjutande av fel vårdresurser för att lindra den djupa ångest som är drivkraften bakom denna karaktärneuros. Inget av de fysiska ingrepp som ångesten driver den sjuke att utsätta sig för är heller riskfritt. Syndromet är relativt lätt åtkomligt för en psykiatriker då den drabbade kan lära sig andra, mindre riskabla mönster för att hantera sin ångest.
Münchhausen by proxy
En undergrupp till detta syndrom är Münchhausen by proxy (på svenska även kallat Münchhausensyndrom genom ombud). Vilket innebär att personen i fråga inte själv utger sig vara sjuk, utan i stället framträder som ombud för någon annan som utan grund uppges vara sjuk. Då den sjuke, vanligen en förälder, använder företrädesvis sina barn som ställföreträdande sjukdomsbärare. Münchhausen by proxy, även kallat MBP, anses vara den mest dödsbringande formen av barnmisshandel som är känd idag.
Detta tillstånd är extremt farligt för barnet vars vårdare kontinuerligt utsätter det för livsfara. Dödligheten bland barnen är stor. Det är inte ovanligt att man i dessa fall, när man väl avslöjar dem, finner att samma förälder förlorat både ett och flera barn tidigare under märkliga omständigheter och med döda barn begravda i olika länder allt eftersom hon, liksom de av Münchhausens syndrom drabbade, tvingas byta sjukhusområde. Av de fall av MBP som har upptäckts har 25% av de utsatta barnen förlorat ett eller flera syskon genom förälderns sjukdom.
Tillståndet är extremt ovanligt, och i Sverige bedömer man att det rör sig om 3-10 fall årligen, i USA upptäcks ca 1200 fall per år, men mörkertalet anses vara stort. Behandlingen är primärt riktad mot att rädda livet på barnen, vilket kräver att den psykiskt störda personen fråntas vårdnaden. Följande barn, vilket enligt regeln föds eftersom kvinnan för sitt tillstånd behöver ett sjukdomsombud, omhändertas direkt på förlossningsavdelningen.
Externa länkar
- Är vi alla lurade? – Artikel i Läkartidningen
Källor
Nationalencyklopedin på internet
|
|||||||||||||||||||||||
