Från Rilpedia

Palestrina är en opera i tre akter av Hans Pfitzner, både musik och libretto. Operan hade sitt första uppförande 12 juni 1917 i Prinzregententheater i München under ledning av Bruno Walter.

Operans musik utnyttjar ofta senmedeltida polyfoni och har vissa stilistiska likheter med en av Pfitzners förebilder Richard Wagners musikkomedi "Mästersångarna i Nürnberg".

Pfitzner kallade operan en musiklegend och den presenterar den åldrande tonsättaren Giovanni Pierluigi da Palestrina. Palestrina har under sitt produktiva liv utvecklat kontrapunktmusik till epokens höjdpunkter. Nu diskuterar kyrkan vid Tridentinska mötet (1563) i sin antireformatoriska strävan bannlysa polyfonin, och Palestrina (tenor) utsätts av kardinal Borromeo (baryton) för påtryckningar att skriva en ny mässa utan polyfoniska element. Men Palestrina står emot och fortsätter med komponerande av sin sexstämmiga "Missa Papae Marcelli". Andar av gamla mästare visar upp sig och ger deras stöd till den vacklande och trötte Palestrina. Hans komposition blir dock godkänd av kyrkan och möter uppskattning. Men mästarens son Ighino (sopran) till faderns besvikelse väljer att ansluta sig till en ny musikalisk strömning och går med i Camerata Fiorentina (se Opera, Tidiga föregångare till formen).