Från Rilpedia

Oxidationstal används inom kemi för att balansera formler. Det kan även användas för att undersöka om ett ämne oxideras eller reduceras i en redoxreaktion.

Varje atom i sin grundform har oxidationstalet 0 (noll). En jon har samma oxidationstal som laddning, till exempel har en natriumjon (Na⁺) oxidationstalet +1. En molekyl har laddningen 0 (noll), eftersom molekyler alltid är oladdade, men atomerna i molekylen kan ha olika oxidationstal. När väte (H) är i en förening har den oftast oxidationstalet +1, förutom i hydrider där väte finns i form av hydridjoner (H^-), väte har då oxidationstalet –1. När syre (O) är i en förening har den nästan alltid oxidationstalet −2. Enda undantaget är i peroxider, till exempel väteperoxid, där syre har oxidationstalet −1.

Kol kan ha oxidationstal från -4 (som i metan, CH₄) till +4 (som i koldioxid, CO₂).

Se även

• Oxidationstillstånd