Otto von Kotzebue
Från Rilpedia
Otto von Kotzebue (ryska Отто Евстафьевич Коцебу / Otto Jewstafjewitsch Kozebu) född 30 december 1787 i Reval, Ryssland (nuvarande Tallinn, Estland), död 15 februari 1846 i Reval. Kotzebue var en balttysk sjöfarare och upptäcktsresande i rysk tjänst som under sina expeditioner i Stilla havet upptäckte ca 400 öar (1). Under sin livstid genomförde Kotzebue tre världsomseglingar.
Innehåll |
Kotzebues tidiga liv
Kotzebue var andre sonen till August von Kotzebue. 1795 som sjuåring började han vid Marinkadettskolan i Sankt Petersburg där han studerade till 1803. Senare samma år deltog han som kadett på fartyget "Nadezhda" i Adam Johann von Krusensterns världsomsegling som avslutades 1806. Efter hemkomsten tjänstgjorde han en kort tid på Östersjön.
1815 utrustade den ryske greven Nikolaj Rumjantsev en expedition i syfte att hitta Nordvästpassagen samt att mera noggrant utforska Stilla havet. Expeditionen sanktioneras av Alexander I av Ryssland och Kotzebue utses till ledare över expeditionen. Att hitta en passage genom Norra ishavet var en viktig förutsättning för den fortsatta utvecklingen av kolonin Ryska Amerika.
Expeditionerna i Stilla Havet
1815 - 1818
Den 30 juli 1815 lämnade Kotzebue hamnen i Kronstadt med fartyget "Rurick" och en besättning om ca 27 man (2), på resan medföljde även vetenskapsmannen Johann Friedrich von Eschscholtz, botanikern Adelbert von Chamisso och tecknaren Louis Choris (3).
Rutten gick genom Atlanten mot Brasilien där man nådde Florianópolis i december och fartyget rundade Kap Horn den 22 januari 1816 (4). Resans första mål var att nå Kamtjatkahalvön och Kotzebue fortsatte förbi Påskön, genom Tuamotuöarna och Marshallöarna och han nådde Petropavlovsk-Kamtjatskij den 19 juni.
Resan fortsatte norr mot Alaska vars västkust kartlades noggrant och vidare norr genom Berings sund där Kotzebue nu styrde österut och upptäckte ett sund (idag kallad "Kotzebue Sound") i Tjuktjerhavet vilket dock visade sig att inte vara en sjöväg till Atlanten. Senare vände man åter mot söder och nådde först Pribiloföarna och i september Unalaska Island.
För att undvika en hård vinter styrde man nu mot San Francisco och vidare till Hawaiiöarna och Marshallöarna. Pga fartygets dåliga tillstånd, oväntad mycket istäcke och Kotzebues sviktande hälsa vände man nu åter mot Ryssland och man nådde Sankt Petersburg den 3 augusti 1818.
Expeditionen hade upptäckt en rad nya öar och kartlagd över 400 olika öar, kartlagd Alaskas västkust och dokumenterat en rad dittills okända djur och växter men framför allt vetenskapligt kunna visa att en Nordvästpassage måste finnas genom att kunna påvisa havsströmmar. 1821 publicerade Kotzebue en redogörelse i 3 band över denna resa i "A Voyage of Discovery into the South Sea and Bering’s Strait" och 1822 gav även Choris ut sina teckningar i tryck i "Voyage pittoresque autour du monde" (5).
1823 - 1826
Kotzebues resa och resultat imponerade på Alexander I som 1823 gav uppdraget till en ny expedition till Stilla havet. Syftet var dels att ta med förnödenheter till bosättningarna på Kamtjatka samt hjälpa det Rysk-amerikanska kompaniet mot smugglare och dels att fortsätta utforskningen av området. Kotzebue har nu nått kaptens rang
Den 28 juli 1823 lämnade Kotzebue återigen hamnen i Kronstadt med fartygen "Predprijatije" och "Enterprise" och en besättning om ca 144 man, på resan medföljde även denna gång vetenskapsmannen Johann Friedrich von Eschscholtz (6).
Rutten gick genom Atlanten och man rundade Kap Horn den 23 december (7). Resans fortsatte genom Stilla havet förbi Hawaiiöarna, Rataköarna, Sällskapsöarna och Samoaöarna, mot Nya Archangel (nutida Sitka) som han nådde i april. Där vakade han över bolagets handel fram till augusti. Kotzebue vänder därefter åter mot Ryssland genom Marianaöarna, Filippinerna och Nya Kaledonien och nådde Sankt Petersburg den 10 juli 1826.
Under resan upptäcks ytterligare en rad öar, bl a Tikahauatollen bland Tuamotuöarna.
Kotzebues senare liv
1829 befordras han till Kommendör och drar sig tillbaka från aktiv tjänst.
1830 publicerade Kotzebue en redogörelse i 2 band över sin andra resa i "A New Voyage Round the World".
Han tillbringar sina sista år på sitt gods nära Kose i Harju län och dör den 15 februari 1846 endast 59 år ganmal.
Litteratur / Referenser
- Otto von Kotzebue: Entdeckungs-Reise in die Süd-See und nach der Berings-Straße zur Erforschung einer nordöstlichen Durchfahrt in den Jahren 1815 bis 1818 / A Voyage of Discovery into the South Sea and Bering Strait in the Years 1815-'18, Weimar och London (1821)
- Otto von Kotzebue: Neue Reise um die Welt in den Jahren 1823-1826 / A New Voyage Round the World in the Years 1823-'26, Weimar och London (1830)
- Sharp, Andrew: The Discovery of the Pacific Islands, Oxford University Press, London (1960)
- Howgego, Ramond John: Encyclopedia of Exploration, Hordern House, Sydney (2002)
- Resa omkring Jorden åren 1823, 1824, 1825 och 1825 af Otto v. Kotzebue På A. Wiborg & C:o Förlag. Stockholm 1830.
