Otto I (tysk-romersk kejsare)
Från Rilpedia
Otto I eller Otto den store (tyska Otto I. eller Otto der Große), född 23 november 912 i Wallhausen i Sachsen-Anhalt, död 7 maj 973 i Memleben, var den förste tysk-romerske kejsaren. Otto I var son till Henrik I Fågelfängaren och hans andra gemål Mathilda den heliga av Sachsen.
Från 936 var Otto I tysk kung och från 951 kung över Langobarderna i Italien. Han utsågs till tysk-romersk kejsare 2 februari 962 över ett rike som officiellt levde kvar till år 1806. Genom hans försorg verkade många missionärer i Norden och hos de slaviska folken, som senare kom att bilda nationerna Polen och Tjeckien. Inte minst genom hans missionärsverksamhet blev dessa katoliker och ej ortodoxa, som många andra slaviska folk. Han försvarade även kristenheten mot ungerska attacker, och blev kallad för "Europas befriare".
Han var gift med Edith av England död 946, och Adelheid av Övre Burgund död 999. Han fick följande arvingar: Med Edith av England:
- Ludolf av Schwaben, död 957
- Liutgard, död 953, gift med Konrad den röde av Lothringen
Med Adelheid av Övre Burgund
- Henrik, död i späd ålder
- Brun, död i späd ålder
- Mathilda, född i början av 955, död 999, abbedissa av Quedlinburg
- Otto II, född i slutet av 955, död 7 december 983
Han är begravd i domkyrkan i Magdeburg.
Referenser
- Personendatenbank des höheren Adels in Europa; Friedrich-Alexander-Universität Erlangen-Nürnberg - Hämtad 2009-04-27
Övrigt
- Wikimedia Commons har media som rör Otto I (tysk-romersk kejsare)
Företrädare: ' |
Tysk-romersk kejsare 962–973 |
Efterträdare: Otto II |