Från Rilpedia

Osman I, född 1258 i Söğüt, död 1326 var grundaren av det Osmanska riket i Anatolien i dagens Turkiet.

Osman föddes som son till Ertoğrül och Halime Hatun. Osmans stam var vid tiden för hans födelse underställd stammen Coban (som styrde området runt Kastamonu) och även stammen Germiyan (som styrde runt Kütahya). Dessa två stammar var i sin tur underställda det seldjukiska sultanatet med bas i Konya. Osman gifte sig omkring år 1280 med Mal Hatun, dottern till adelsmannen Ömer Abd ül-Aziz.

Då Osman år 1281 var 24 år dog hans far och han efterträdde fadern som hövding. Efter en belägring mellan 1288 och 1291 erövrade han Karacahisar och lät där stadens ledare Dursun Fakih utropa honom till herre. År 1299 erövrades städerna Yarhisar och Bilecik från Bysantinska riket och Osman utropade sitt rikes självständighet gentemot seldjukerna. Samma år lät han gifta bort sin son Orhan med den bysantiske kejsarens dotter Nilüfer (Holofira på grekiska). År 1301 grundade han staden Yenişehir. När det seldjukiska riket upplöstes år 1308 utropade Osman sitt rike som arvtagare till den seldjukiska makten. År 1313 anslöt sig hövdingen Mihal till det Osmanska riket med sina städer Mekece, Akhisar och Göpazari.

År 1324 lämnade Osman över makten till sin son Orhan. Denne inledde en belägring av Bursa (den viktigaste bysantinska staden i Anatolien) men Osman hann inte uppleva stadens intagande då han avled i februari 1326, 67 år gammal. Orhan lät begrava honom i Bursa som intogs sjätte april samma år.

Företrädare: Ertoğrül

Osmansk härskare 1281–1326

Efterträdare: Orhan