Osip Mandelstam
Från Rilpedia
Osip Emiljevitj Mandelstam (även skrivet Mandelsjtam, ryska: Мандельштам, Осип Эмильевич), född 15 januari 1891 i Warszawa, död 27 december 1938 i ett fångläger nära Vladivostok, var en rysk/sovjetisk poet.
Mandelstam var en av de främsta företrädarna för den så kallade akmeismen, tillsammans med bland andra Anna Achmatova. Från början varm anhängare till den ryska revolutionen, blev han, i likhet med många andra ryska intellektuella, med tiden alltmer desillusionerad. 1920 arresterades han för första gången, vilket var början på ett kringflackande liv på olika platser och med få möjligheter till arbete. 1934 förvisades han till staden Voronezj för en starkt Stalinkritisk dikt. Strax efter att det straffet avtjänats, 1938, dömdes han åter, denna gång till fem års straffarbete i ryska fjärran östern. Vid denna tidpunkt hade han börjat få känningar av ett medfött hjärtfel, som tillsammans med den hårda vintern troligtvis ledde till hans död kort tid efter ankomsten till straffarbetslägret.
Både som lyriker och prosaist räknas Mandelstam sedan 1960-talet - då många av hans senare verk började utges, främst i utlandet - till 1900-talets främsta författare. Hans författarskap når konstnärliga höjdpunkter i t.ex. den okonventionella reseskildringen Resan till Armenien (publicerad 1934, för övrigt det sista författaren själv fick se i tryck; finns översatt till svenska av Bengt Samuelson; inspirerade bl.a. Bruce Chatwin), i den märkliga essän Samtal om Dante (skriven 1933, postumt utgiven 1967; finns översatt till svenska av Bengt Jangfeldt i samlingsvolymen Ordet och kulturen) samt i dikterna från de sista årens exil i Voronezj, vilka sedermera blivit kända som Voronezj-dikterna eller dikter i Voronezj-häftena.
Mandelstam var sedan 1919 gift med Nadezjda Mandelstam, som i väst gjort sig mest känd för de böcker hon publicerat om deras liv tillsammans, bland andra Stalins mirakel (Wahlström & Widstrand 1970).
