Opus caementicium
Från Rilpedia
Texten från svenska Wikipedia
Opus caementicium är namnet på romarnas byggnadsteknik där man använde betong.
Opus caementicium tillverkades liksom andra sorters betong av krossat bergmaterial och ett bindemedel som, när det blandas med vatten, hårdnar över tiden. På den romerska tiden användes gips och bränd kalk som bindemedel, men vulkanisk aska som pozzola (som finns i centrala Italien) föredrogs när man hade tillgång det denna. Armerande material (som armeringsjärn i moderna konstruktioner) användes inte.
I de flesta fallen ville man dölja den råa betongytan och någon sorts beklädnad användes. Olika tekniker var karakteristiska för olika perioder och bland dessa räknades:
- Opus incertum, "oregelbundet arbete", murverk av otillhuggna stenblock i murbruk, stundom med inlagda tegelskift.
- O. reticulatum (lat. rete, nät), murverk, där stenarna står diagonalt på hörnet.
- Opus quadratum är namnet på murverk av fyrsidigt huggen sten kvadersten
- Opus latericium är namnet på murverk med regelbundna skift av tegelsten
- Opus spicatum (lat. spica, ax), axliknande murförband, där stenarna står på sned mot varandra som småblommorna i ett horisontellt liggande ax. Detta murförband tillhör den klassiska forntiden och den tidigare medeltiden.
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, opus, 1904–1926 (Not).
