Från Rilpedia

Det ontologiska gudsbeviset, ett argument som söker påvisa Guds existens genom en reflexion av gudsbegreppets innehåll. Guds existens är enligt detta argument logiskt eller begreppsligt nödvändig. Om man skulle anta att Gud inte existerade, skulle man enligt argumentets förespråkare kunna härleda en motsägelse.

Den förste kände förespråkaren av ett ontologiskt gudsbevis var Anselm av Canterbury. Enligt denne är Gud "det om vilket inget större kan tänkas". Om man då antog att Gud inte existerade, skulle man kunna tänka sig ett objekt som var precis som Gud, förutom att detta existerade. Men då vore detta nya objekt större än Gud, eftersom det existerar i verkligheten. Alltså kan man tänka sig något större än Gud. Men Gud var ju det största tänkbara. Vi har härlett en motsägelse ur påståendet att Gud inte existerar. Alltså måste Gud existera.

Det ontologiska gudsbeviset kritiserades av bland andra Immanuel Kant, som menade att det var fel att betrakta existens som ett predikat, d.v.s. något som man kan lägga till vårt begrepp om ett objekt. Andra, bland andra matematikern John Allen Paulos, hävdar att det inte uppstår någon motsägelse av antagandet att Gud inte existerar, varför det ontologiska beviset är ogiltigt^[1]. Även i modern tid har argumentet haft flera försvarare, bland andra den amerikanske filosofen Alvin Plantinga.

Litteraturhänvisningar

1. ↑ Paulos, John Allen Irreligion. A mathematician explains why the arguments for God just don't add up, Hill and Wang 2008