Obi (ö)
Från Rilpedia
Obi eller Obiöarna (indonesiska Kepulauan Obi, tidigare Ombi Eilanden) är en ögrupp i Maluku Utaraprovinsen i Indonesien i västra Stilla havet.
Geografi
Obiöarna är en ögrupp bland Moluckerna och ligger ca 2.200 km nordöst om Djakarta och ca 250 km söder om huvudön Ternate. De geografiska koordinaterna är 1°30′ S och 127°45′ Ö.
Ögruppen har en area om ca 2.542 km2 och täcks till stora delar av regnskog. De största öarna är
- Pulau Obi, huvudön, ca 84 km lång och 47 km bred
- Pulau Bisa
- Pulau Obilatu
- Pulau Tubalai
Området har ca 20.000 [1] invånare. Huvudorten är Lauwi (Laiwul) på huvudöns nordöstra del. Den högsta höjden är den ca 1.611 m.ö.h. på Obiön
Förvaltningsmässigt ingår ögruppen i "kabupaten" (distrikt) Halmahera Selatan och är underdelad i 2 "kecamatan" (kommun).
Historia
Obiöarna beboddes troligen av melanesier redan ca 1500 f Kr och har länge legat inom sultanatet Ternates inflytandeområde.
I början på 1600-talet anlände Holländare från Vereenigde Oostindische Compagnie (Holländska Ostindiska Kompaniet) till ögruppen som kring 1682 slutligen hamnade under nederländsk överhöghet. Då byggdes även fortet Den Briel.
Nederländerna behöll kontrollen över ön, förutom en kort tid under andra världskriget då området ockuperades av Japan, fram till Indonesiens självständighet 1949.
I början på 1999 utbröt oroligheter mellan kristna och muslimer som dock inte blev så våldsamma som på andra ställen i Moluckerna. Samma år delades provinsen Moluckerna i två områden och Obiöarna blev del i Maluku Utara (Norra Moluckerna).
