O, gamla klang- och jubeltid!
Från Rilpedia
 |
Denna artikel kan behöva städas upp för att leva upp till Wikipedias artikelstandard. Förbättra gärna artikeln om du kan, och diskutera frågan på diskussionssidan. |
Sången O, gamla klang- och jubeltid! är en bearbetning av August Lindh, tryckt först i Sångbok för Västmanlands-Dala nation nr 9, 1921. Ursprunget är den tyska studentsången O alte Burschenherrlichkeit som uppges vara författad av Eugen Höfling 1825. Sången ingår också i skådespelet Alt-Heidelberg akt 5, scen 5 av W Meyer-Förster (1901), svensk övers (Gamla Heidelberg) av Frans Hedberg (1903) med början: O, du studentens glada liv, varthän har du försvunnit?
”Gamla klang” är alltjämt en vanlig och ofta sjungen sång i akademiska sammanhang, framförd i regel i samband med att man reser sig från bordet vid en festmåltid och avslutar middagssittningen. Vid den sista versen skall man ställa sig på stolarna för att efter skålen gå från bordet. Sången har dock på många håll genomgått stora förändringar eftersom alla studenter idag inte kan identifiera sig med de fyra kategorier studenter som åsyftas i originalet, nämligen filosoferna ("Den ene vetenskap och vett in i scholares mänger"), juristerna ("den andre i sitt anlets svett på paragrafer vränger"), teologerna ("en plåstrar själen som är skral") och medicinarna ("en lappar hop dess trasiga fodral"). Dessa rader har sin exakta motsvarighet i det tyska originalet och baserar sig på dåtidens fyra fakulteter som fanns vid universiteten. Nuförtiden när det finns fler akademiska ämnen brukar de flesta som inte tillhör någon av de fyra kategorierna sjunga filosofernas vers.
I dag är läget annorlunda. Detta gör att det tillkommit verser för teknologer och ekonomer och ibland har man till och med strukit filosofernas, juristernas och prästernas verser.
