Från Rilpedia

Precession är en mekanisk funktion hos snurror (exempelvis jorden), där rotationsaxeln vinglar (pendlar) lite i rymden. Precessionen kan anses som en första ordningens avvikelse från snurrans grundrörelse.

För närvarande pekar jordaxeln mot en punkt i närheten av Polstjärnan, men riktningen ändrar sig långsamt på himlavalvet i en ungefärligen cirkelformad rörelse med en period i storleksordningen 25 800 år. Om några tusen år kommer alltså våra efterlevande inte att kunna orientera sig mot norr genom att leta reda på Polstjärnan. Efter omkring 12 000 år pekar jordaxeln i stället mot trakten av stjärnan Vega, för att efter ytterligare 14 000 år ha återkommit till Polstjärnan. Det är inte bara Polstjärnan som deltar i denna dans. Också vårdagjämningspunktens läge och det relativa läget mellan astrologernas stjärntecken och himlens stjärnbilder förändras kontinuerligt.

En andra ordningens avvikelse överlagrad på precessionen och med mycket mindre amplitud kallas nutation. Den har en period om cirka 18,6 år, och den har effekt på månförmörkelserna. Detta betyder att vi har ett månförmörkelsemönster (tid och plats), som upprepar sig ungefär vart 18:e år.

Populärt skulle man kunna säga att precessionen är en svajning av jordaxelns riktning, och att axeln samtidigt darrar lite på grund av nutationen. "25 800-årscirkeln" enligt ovan liknar alltså egentligen mera ett kugghjul än en cirkel.

Både precession och nutation kan åskådliggöras med en vanlig leksakssnurra, och framträder tydligast då snurran tappar farten strax innan den faller omkull. Men när slutet är nära går allting mycket fort, så man måste vara ordentligt uppmärksam för att kunna upptäcka dessa små rörelser hos snurrans axel.

Externa länkar

Animerade bilder där även nutationen visas http://www.greier-greiner.at/hc/praezession.htm