Nordre Isfjorden nationalpark

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Nordre Isfjorden nationalpark
Karta över nationalparker på Svalbard.  Nordre Isfjorden nationalpark har nummer 4.
Karta över nationalparker på Svalbard.
Nordre Isfjorden nationalpark har nummer 4.

Läge Svalbard,
Norge
Koordinater 78°24′ N 14°23′ Ö
Areal 295 210 hektar
Inrättad 26 september 2003

Nordre Isfjorden nationalpark är en norsk nationalpark som ligger i fjord- och kustterräng vid Isfjorden på västra Spetsbergen i Svalbard. Den inrättades 26 september 2003 och täcker en yta på 2 952,1 km² varav ca 2 047 km² är land och 905 km² vatten.

Innehåll

Geografi, landskap och geologi

Nationalparken sträcker sig från Forlandsundet i St. Jonsfjorden i väst till Dicksonfjorden i öst, över Oscar II Land, James I Land och västra delen av Dickson Land. Den viktigaste fjorden, Nordfjorden, ligger mitt i parken och är en nordlig arm av Isfjorden som innerst delar sig i Ekmanfjorden och Dicksonfjorden. Större glaciärer är, från väster, Eidembreen, Venernbreen, Nansenbreen, Borebreen, Wahlenbergbreen, Sveabreen, Sefstrømbreen och Holmströmbreen.

Parken har stora strandytor där lösmassor till stor grad är marina avsättningar. Coraholmen och Flintholmen i Ekmanfjorden har ett mycket speciellt landskap orsakat av Sefstrømbreen och uppstod troligen 1896. Bergen Skansen och Alkhornet (616 m ö h) på södra Oscar II Land är karaktäristiska landformationer och betydande fågelberg.

Flora och fauna

Vegetationen är mycket utbredd, frodig och artrik med flera ovanliga växter. Det finns även tjocka torvavsättningar, något som är ovanligt på Svalbard.

Stränderna och de grunda sjöarna är viktiga för gäss och änder. Det finns flera häckningskolonier och fågelberg för sjöfågel, bl a Alkhornet som tillsammans med Daudmannsøyra står på BirdLife Internationals lista över viktiga fågelområden i Europa.

Kulturminnen

Området har använts för fångst i historisk tid, huvudstationen var Kapp Wijk. Här finns tre generationer fångststugor och ett nät av understationer. Det finns registrerade kulturminnen från valfångstperioden på 1600-talet och rysk övervintringsfångst samt en rad industriella kulturminnen.

Källor

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från bokmålsnorska Wikipedia


Externa länkar

(norska)


Personliga verktyg