Från Rilpedia

Nikolaj Nikolajevitj (den äldre), född 8 augusti 1831, död 25 april 1891 i Alupka på Krim, var en rysk storfurste och generalfältmarskalk. Han var son till Nikolaj I och Charlotte av Preussen, gift i Sankt Petersburg den 6 februari 1856 med prinsessan Alexandra av Oldenburg (1838-1900). I äktenskapet föddes storfurstarna Nikolaj Nikolajevitj (den yngre) och Peter Nikolajevitj.

Nikolaj deltog i Krimkriget 1853-1856 och Rysk-turkiska kriget 1877-1878. Han blev generalinspektör för genikåren 1856 och för kavalleriet 1865 samt högste befälhafvare över samtliga trupper i Sankt Petersburgs militärdistrikt. Trots att hans insatser i Rysk-turkiska kriget varit misslyckade utnämndes han till generalfältmarskalk efter den för Ryssland fördelaktiga freden i San Stefano 1878.

Han tvingades avgå från alla sina militära ämbeten kort därefter sedan hans förbindelser med vissa bedrägliga arméleverantörer under kriget avslöjats. Hans försvar i en artikel i "Nouvelle revue" 1880, där han gick till våldsammt angrepp på åtskilliga ryska statsmän och generaler, gjorde hans situation än mer ohållbar. Efter mordet på hans bror tsar Alexander II 1882 förlorade han allt inflytande över rysk politik. Hans anssende förvärrades också av att att han till följd av slöseri ställdes under förmynderskap 1882 samt av ett utomäktenskapligt förhållande med en ballerina resulterade i fem barn.

Källor

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Nikolaus Nikolajevitj, 1904–1926 ^(Not).

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia