Natural horsemanship
Från Rilpedia
 |
Den här artikeln anses undermålig och kan behöva skrivas om helt för att leva upp till Wikipedias artikelstandard. Diskutera frågan på diskussionssidan och förbättra gärna artikeln. Var uppmärksam på artikelns innehåll. Motivering: stundtals oencyklopedisk, skriven som en lärobok, vi-form |
Natural horsemanship, engelska och betyder ordagrant ungefär naturligt handhavande av hästar, är en skolbildning och en lära om hur man kan arbeta med hästar på ett mer naturligt sätt genom att ryttaren utbildas i hur hästar beter sig och tänker.
I grunden går läran ut på att öka samarbetet och relationen mellan hästen och ryttaren och att man kommunicerar med hästen på hästens eget språk. Natural Horsemanship bygger på begreppet horsemanship där man lär sig att förstå hästen på ett djupare plan, exempelvis hur hästen ser saker och ting och hur de uppfattar omvärlden. Natural horsemanship används inom träning för all slags ridsport och då speciellt inom westernridning. Natural horsemanship kan utövas både från marken och uppsutten i sadel som ryttare. NH som det oftast förkortas har blivit populärt de senaste tio-tjugo åren men har sina rötter i antikens Grekland och fältherren och skriftställaren Xenofons (430-355 f.Kr.) erfarenheter av hästskötsel och ridning.
Historia
Grunden till nästan alla de olika programmen inom Natural Horsemanship ligger i att hästen i grund och botten är ett vilt flockdjur och flyktdjur som kommunicerar genom kroppsspråk. Tanken är att hästen ska kunna tränas och dresseras utan piskor eller straff och hästen ska känna sig lugn och trygg för att på så sätt acceptera sin ryttare som ledare. Detta var en metod som lärdes ut redan under antiken i Grekland av Xenofon som grundade många av dagens moderna tekniker inom hästhantering. Xenofon skrev bland annat en bok Om hästar och ridning. Mycket av den här tekniken försvann när människan lärde sig att själva avla hästar för olika ändamål och med olika temperament och under 1700- och 1800-talets USA när cowboys hade hand om den största hanteringen var det vanligare att man använde hårdare metoder för att så snabbt som möjligt tämja en häst.
Den moderna Natural Horsemanship-läran har sina rötter i nordvästra USA där cowboytraditionerna var som starkast. Sedan 1981 har Pat Parelli bland annat utövat och lärt ut sin egen taknik och många andra har följt hans exempel. Sedan 1990-talet har NH-traditionen spridit sig och blivit ett populärt sätt att hantera sina hästar på.
Parelli
Parelli Natural Horsemanship är det största varumärket inom Natural Horsemanship och är ett program med kurser som lär ut hur man skall utbilda hästar och bli en fulländad ryttare. Parellitekniken grundades 1981 av Pat Parelli, en amerikan som använder en långtgående systematiserad variant av Natural Horsemanship kommersiellt. Den går ut på att lära hästen använda sin hjärnkapacitet, tänka och fundera ut lösningar. När den tänkt och funderat ut en lösning får den sin belöning, eftergiften. Slutmålet är en trygg och funderande häst som inte är flyktbenägen. Många som dagligen sysslar med hästar har egentligen samma kunskap.
Den inriktning som kallas "Natural horsemanship" hänger intimt ihop med westernridningens metodiska grundträning av hästar, många av de mer kända utövarna som Monty Roberts, Ray Hunt, Pat Parelli med flera är därmed amerikaner. Parelliprogrammet kombinerar sunt förnuft med psykologi och kommunikation och programmet går ut på att man utbildar människan och inte hästen.
Termer och begrepp i natural horsemanship
Via tryck ber man hästen göra något. Som exempel kan skänkling (när ryttaren trycker sina ben hårdare in mot hästen) betyda en order att den ska gå framåt.
I samma stund hästen går framåt slutar man skänkla. Det innebär en eftergift. Eftergift är att genast när hästen gör rätt släppa allt tryck. Eftergiften är en belöning. Det är så hästen förstår att den gjort rätt.
Fasande tryck
Genom att börja med en minimal signal och sedan förstärka signalen, tills att hästen gör rätt. Så kommer hästen så småningom att svara på mindre och mindre signaler. Resultatet: en känslig och lyhörd häst.
Senitivitetsträning
Eller egentligen tvärtom; man "avsensitiviserar" hästen för att vänja hästen vid olika föremål. Man har helst hästen lös och leker med presenningar, papperspåsar, paraplyn, eller vad man nu vill. Resultat: hästen lär sig att inte svara på alla situationer genom att fly, utan lugnt stå vid din sida.
Repgrimman
Repgrimman är helt enkelt en grimma gjord i knutet mjukt rep som fungerar så att den lägger tryck på hästens nos och bakom öronen och trycket blir tydligare, hästen förstår lättare. I NH använder man gärna repgrimma, samt ett långt rep i stället för vanligt kort grimskaft och vanlig grimma. Detta rep kallas för leadrope och standardlängden brukar ligga på 4 meter, både längre och kortare längder förekommer dock. Det är oftast tyngre än vanliga grimskaft och vanligt är att de har en läderflärp i slutet.
Kontrollera bakdelen
Eller egentligen bakfötterna. Så kontrollerar man hästen.
One-rein-stop
Extremt uttryck för att kontrollera bakfötterna, genom att böja in hästens huvud och få den att trampa under sig med bakfötterna, så kan den inte sticka, bocka och så vidare. "One-rein-stop" betyder egentligen en-tygel-stopp. I samma stund hästen stannar så ger man omedelbar och total eftergift det vill säga, i det här fallet; lång tygel.
Kontrollera framdelen
En häst som vill visa sin rang och kanske ta över rangen över människan, kommer först och främst att flytta människan med bogen. Genom att kontrollera bogen, dvs frambenen så flyttar du dess första vapen och förhoppningsvis med resultatet att hästen inser att du är den som bestämmer var hästen ska stå och inte tvärtom. En rejält halstarrig häst kan ta till andra medel, bakben (sparka bakut) eller resa sig (stegra).
Sänka nacken
När hästens nacke kommer långt ner, utlöses endorfiner och hästen blir lugn. Att lära hästen sänka nacken genom tryck och eftergift gör att människan senare, kanske i en stressad situation, kan få hästen att lugna sig. Dessutom så är det praktiskt när människan ska ta av och på grimmor och träns.
Göra saker från båda hållen
Hästens hjärnhalvor kommunicerar inte lika bra som våra. Därför lär man in allt från två håll. Har människan visat hästen en läskig sak från ena sidan, så måste människan också göra det från andra sidan. Därför kan en häst som förstått att att en brevlåda inte är farlig när den dyker upp på vänstra sidan ändå bli mycket rädd för en precis likadan brevlåda som dyker upp på högra sidan.
En mer avancerad beskrivning av det hela är att det hästen ser med höger öga, går in genom höger öga och lagras i vänster hjärnhalva. Det hästen ser genom vänster öga, går in genom vänster öga och lagras i höger hjärnhalva. Till en början är signalerna mellan hjärnhalvorna mindre aktiva, allt eftersom vi kommunicerar och umgås med hästen via NH ökar signalernas aktivitet. Precis som människor kan hästen arbeta upp sitt logiska tänkande. Medan människan använder sig av schack, tankenötter, matteproblem, gåtor mm så arbetar hästen upp sitt logiska tänkande genom att den får tänka "outside the box", annorlunda gentemot vad den är van vid.
Löslongering
Genom att longera hästen lös, gör du som i flocken. Så länge hästen inte lyssnar så drivs den iväg. När den lyssnar exempelvis genom att vika ena örat mot dig och titta åt ditt håll, så bjuds hästen in, det vill säge en eftergift. Löslongering bör inte utföras utan kunnig hjälp i början! Det kan vara mycket farligt för det är en oerhört stark dominansakt från människans sida och om hästen inte accepterar att människan i mitten har den dominansen kan hästen gå till attack.
Människor har dött av löslongering och mer än en oerhört kunnig hästman/hästkvinna har blivit utjagade ur korallen (se nedan) av en arg häst. Löslongering är ett kontroversiellt begrepp. Det finns många sätt att löslongera på och det kan finnas hästfolk som går till överdrift och därmed knäcker hästens "esprit". Istället för att få en tänkande individ, så får man en häst som underkastar sig människans hantering, inte på grund av respekt utan på grund av att man gått till överdrift och helt enkelt tröttat ut den. Gränsen är hårfin. Löslongering är hur som helst inget som en nybörjare ska syssla med.
Join-up
Ungefär vad som beskrivits ovan. Dressören använder sig av kroppsspråket. När hästen lyssnar bjuds den in. Join-ups används ofta för att arbeta med sk "svårfångade hästar". Man kan också fånga en rymling med denna metod. Hästen har rymt, står ute på ett fält, man gör en liten mini-join-up och voila på med grimma och tillbaka till hemmet. Uttrycket myntades troligen av Monty Roberts, åtminstone för större berömmelse. Monty Roberts är ytterligare en amerikan som skrivit böcker om sina erfarenheter i hästhantering.
Korall
Rund inhägnad som används, även inom westernridningen för träning av hästar. 14 - 20 meter i diameter, vanligtvis.
Longeringe med rep
Enligt till exempel Pat Parelli kan man longera hästen med ett rep och uppnå samma resultat som i löslongering, nämligen att hästen lyssnar på dig. Därför rekommenderar han gärna det, om det inte finns kunniga instruktörer med dig. Ofta i NH longerar man först i väldigt små cirklar. Och det handlar mest om att flytta hästen, stanna hästen, driva den framåt osv med sin kropps position i förhållande till hästen. Inte som i klassisk longering då man "motionerar" hästen via longering. Det avråds å det bestämdaste, eftersom du då skapar en stark uthållig häst som inte använder sin hjärna.
Umgår och kommunicera, inte träna
Många blandar ihop ordet träna med att hantera en häst utefter "NH" (natural horsemanship). Om vi tror att vi tränar hästen har vi hamnat fel. NH skall finnas med oss från samma sekund vi stiger upp på morgonen, till dess vi går och sover. Det kan inte finns där bara när vi tar ut hästen på ridplan för att "träna". Vi skall alltid komma ihåg att hästen är expert på NH, det är deras språk. Vi är eleven och den är läraren.
Eftergift, inte belöning
Vi skall inte blanda ihop eftergift och belöning, de lagras olika i hjärnan. Eftergift lagras i den sociala delen av hjärnan och det är även den delen vi vill använda oss utav när vi tänker NH. Belöning har med trickträning att göra, och ger en häst som kan trick, inte en häst som vi skapat en kommunikation och etologisk relation med.
Etolog
Läran om djurs beteende. Detta är en del av Natural Horsemanship, vi lär oss hästens naturliga beteende och hur vi själva skall tänka för att kunna kommunicera via vårt kroppsspråk med hästen.
Källor
- Pat Parelli; Natural-Horse-Man-Ship; 1993; Western Horseman Inc.; ISBN 0-911647-27-9
- John Moore; Handbook of horsemanship concepts & groundschool exercises; ISBN 1-57424-103-6
- Marty Marten; Problem-Solving; 1998; Western Horseman Inc.; ISBN 0-911647-43-0
- Jaana Heinola; Creative horsemanship; http://jaana.just.nu/
- Monty Roberts; Från Mina Händer Till Dina; ISBN 91-37-12734-9
- Förklaring om vad NH är
- Mer om Parelli på Parellis officiella hemsida
