Från Rilpedia

Neuropsykiatriska funktionshinder (NPF, även kallat neuropsykiatriska diagnoser) är i Sverige en vanlig samlingsbenämning på ett antal psykiatriska diagnoser som vanligen ställs under barndomsåren. Personer med neuropsykiatriska funktionshinder kan bland annat ha svårigheter med socialt samspel samt även ha koncentrationsproblem och inlärningssvårigheter. Intelligensen, definierad som intelligenskvot, är däremot inte påverkad.

Den del av psykiatrin som diagnostiserar och behandlar dessa tillstånd kallas i Sverige för neuropsykiatri. I allmännare bemärkelse är neuropsykiatri studiet av alla somatiska sjukdomar som har konsekvenser för psyket, men denna uppfattning av begreppet har blivit mindre vanlig i Sverige.

Till de neuropsykiatriska diagnoserna brukar räknas ADHD, ADD, DAMP, Aspergers syndrom, autism och Tourettes syndrom. Vissa räknar även tvångssyndrom som en neuropsykiatrisk diagnos.^[1]

Bokstavsbarn används ibland som en kollektiv benämning för barn och ungdomar med diagnoserna ADHD, ADD och DAMP. Av dessa är DAMP en svensk diagnos som utvecklats av Christopher Gillberg och blivit mindre vanlig; den är numera definierad som ADHD i kombination med medfödd motorisk klumpighet.

Diagnoserna, främst Gillbergs DAMP-diagnos, har från sociologiskt håll kritiserats för att vara vaga och för att inte tillräcklig ta hänsyn till olika sociala faktorer som uppväxtmiljöer och sociala problem. Personer inblandade i denna diskussion inkluderar Eva Kärfve, Leif Elinder och Christopher Gillberg.

Källor

1. ↑ Growingpeople.se: Vad är neuropsykiatriska funktionshinder?

Externa länkar

• Riksförbundet Attention – intresseorganisation för människor med neuropsykiatriska funktionshinder.