Från Rilpedia

Númenor, egentligen Númenorë, betyder "landet i väst". Númenor kallas också Västerness. Det var dels en ö i havet mellan Aman och Midgård som gavs de människor som var valar och alverna trogna i det sista kriget mot Morgoth och riket på ön. Landets första regent, Elros Tar-Minyatur, son till Eärendil och bror till Elrond halvalven.

Männen av Númenor fick också längre liv än vanliga människor. Valar kunde dock inte ge dem evigt liv, då Erus gåva till människorna var döden. Númenoranerna blev snart mycket skickliga i hantverk, konst, sjöfart och annat. Länge seglade de till Midgårds kuster med fredligt uppsåt och kom med gåvor till människorna i Midgård. Deras kontakter med alverna gav dem stor visdom, hantverkskunskap och vissa speciella gåvor (till exempel Palantirerna). Allt eftersom Númenoranerna blev mäktigare föddes en vilja hos dem att härska och snart seglade de till Midgård som erövrare. Den siste konungen av Númenor, Ar-Pharazôn, seglade till Midgård med en stor här och krävde att Sauron skulle erkänna hans överhöghet och erlägga tribut till Númenor. Sauron veknade inför Númenors makt och insåg att han inte kunde bekämpa dem med våld. Han lät sig föras till Númenor och hölls där som fången. I sin fångenskap började han smida ränker och vände till slut vissa númenoraner mot alver och valar. Sauron lyckades starta en mörk kult som dyrkade Morgoth och hetsade Númenor i krig mot självaste Valinor. Ar-Parazon mönstrade den största här som Midgård skådat och seglade med många skepp västerut mot Valinor, men i samma stund som Númenors mäktiga konung satte sin fot i de odödliga landen omvälvdes hela Arda. Valar lade tillfälligt ned sin makt över Arda och överlät denna till Eru. Haven sattes i storm och väldiga skalv omformade hela Midgård, Númenor sjönk ned i havens djup och hela Númenors armada med skepp och härfolk förlorades i tumultet.

Innan den väldiga armadan seglade mot Valinor hade en grupp med alvvänner (de trogna) förberett sin flykt undan Númenor och medverkan i kriget mot Valinor. Elendil och hans söner seglade i stället mot Midgård för att grundlägga riken på Midgård för de trogna. Då havet välvdes av Erus kraft, sköjdes de Trogna upp på stränderna på Midgård. Elendil grundlade sålunda det norra kungariket, Arnor och hans söner, Isildur och Anárion, grundlade det södra kungariket, Gondor.

Meneltatma var det högsta berget på Númenor, beläget i mitten av ön och dess topp ansågs som en helg plats eftersom det var där de tillbedjade Ilúvatar (Eru). Det var strängt förbjudet för alla att prata där, alla utom konungen.

Berättelsen finns i boken Silmarillion.