Näsa
Från Rilpedia
Näsan är hos människan ett från ansiktet utskjutande organ för andning och lukt. Motsvarande organ hos andra djurarter kallas nos, tryne eller snabel.
Det iögonfallande organet har uppmärksammats som litterärt tema bland andra av novellisterna Nikolaj Gogol och Akutagawa Ryunosuke.
Funktion
Näsan fungerar som ett substitut för munnen att andas med. När man andas med näsan går luften in genom näsborrarna där näshåret förhindrar luftburna smutspartiklar att hamna i lungorna. Efter reningsprocessen passerar luften svalget, som delas av matsmältningssystemet, och når således luftstrupen och resten av andningssystemet.
Andra funktioner som näsan utför är att konditionera luften så att den får lämplig fuktighet och temperatur. Det finns även ett försvar mot mikroorganismer i näsan.
Vid inandning strömmar samtidigt luften över näsmuskler i näshåligheten, vilka dirigerar luften i riktning mot nästaket. Luktpartiklar i luften kommer då i kontakt med receptorer som omvandlar dessa molekyler till elektriska impulser i hjärnan som registrerar lukten som en viss doft.
Lukt kopplas inte om i thalamus, till skillnad från andra sinnesförnimmelser, utan går direkt till hjärnans känslomässiga centrum, limbiska systemet, och hjärnbarken. Detta gör att lukt kan framkalla starka känslor, och har att göra med att luktsinnet är en väldigt basal sensorisk funktion.
Näsan slutar aldrig växa på en människa.
