Näringsverksamhet
Från Rilpedia
Med näringsverksamhet avses inom juridiken normalt sådan ekonomisk verksamhet som
- utgör eller kan anses utgöra näringsverksamhet enligt 13 kap 1 § inkomstskattelagen (1999:1229) (förkortad IL), eller
- anses vara utövad av den som är näringsidkare i konsumentköplagens (1990:932) mening.[1]
Inom skatterättens inkomstskattesystemet skiljer man på de tre olika inkomstslagen tjänst, näringsverksamhet och kapital. Reglerna som avgränsar inkomstslaget näringsverksamhet återfinns i trettonde kapitlet i inkomstskattelagen (IL). All inkomst som beskattas hos juridiska personer hänförs till inkomstslaget näringsverksamhet. Fysiska personer (inklusive delägare i handelsbolag och dödsbo) kan ha inkomst av tjänst, kapital samt näringsverksamhet. Till inkomstslaget näringsverksamhet räknas inkomster och utgifter på grund av näringsverksamhet. Näringsverksamhet definieras som förvärvsverksamhet som bedrivs yrkesmässigt och självständigt, oavsett om detta sker i någon officiell registrerad företagsform eller inte (13 kap. 1 § IL). [2]
Man skiljer på aktiv näringsverksamhet och passiv näringsverksamhet.
Källor
- ↑ ”Bokföringsnämndens uttalande, BFNAR 2002:8, sid. 3”. http://www.bfn.se/redovisning/NYUTT/utt02-8.pdf. Läst 2008-02-26.
- ↑ ”Avgränsning av inkomstslaget näringsverksamhet, Skatteverkets hemsida”. http://www.skatteverket.se/download/18.18e1b10334ebe8bc8000115004/kapitel_05.pdf. Läst 2008-02-26.
