Motiverande samtal
Från Rilpedia
Motiverande samtal syftar på en terapiform som ursprungligen utformades av psykologerna William R. Miller och Stephen Rollnick. Metoden bygger på att man håller i åtanke och accepterar att människor som behöver förändra sitt beteende påbörjar terapi med varierande grad av förutsättningar och vilja till förändring. Om terapin är påtvingad, tillexempel som straff vid brottslighet, är det möjligt att klienten aldrig tänkt på att förändra det berörda beteendemönstret. Somliga kan ha velat förändras utan att aktivt arbeta med det, och andra kan ha försökt förändra sitt beteende aktivt under många år utan framgång.
Terapiformen är inte fördömande eller nedbrytande. Man försöker istället göra klienten mer medveten om problem som kan uppstå, och om vilka konsekvenser och risker som beteendet för med sig. Alternativt kan terapeuten hjälpa klienten med att föreställa sig en bättre framtid, och på så sätt öka motivationen. Strategin är att skapa nya tankebanor runt beteendet , och slutligen föreställa sig vad som går att vinna på förändring.
Vägledning är det som skiljer motiverande samtal från konventionell klientcentrerad psykoterapi. Terapeuten försöker i viss mån styra samtalet och influera till att överväga förändring. Tillvägagångssättet har fyra grundpelare;
- Visa empati
- Terapeuten ska uttrycka empati, genom att dela med sig av sin förståelse för klientens situation, och genom att kontinuerligt reflektera över samtalet. Reflektionerna skapar ett mer dynamiskt samtal, och förmedlar att terapeuten hänger med i diskussionen.
- Utveckla diskrepans
- De konsekvenser som ett beteende leder till har betydelse för motivationen att fortsätta med beteendet. Att resonera kring ett beteendes positiva och negativa sidor och väga dem mot varandra kan hjälpa klienten att börja överväga andra alternativ. Diskrepans är skillnaden mellan hur patienten skulle vilja leva, kontra hur deras liv ser ut.
- Följa med i motstånd
- Terapeuten ska acceptera klientens motvilja till förändring som en naturlig del av processen.
- Uppmuntra till autonom förändring
- Att utan vidare föreslå och argumentera för förändring kan leda till ökad motvilja och utlöser försvarsmekanismer och rationaliserande av beteendet. Motiverande samtal försöker istället uppmana till att klienten bildar sig en egen syn på problematiken, och använda sina egna argument för förändring.
Källor
- Miller, W.R. and Rollnick, S. Motivational Interviewing: Preparing People to Change. NY: Guilford Press, 2002.
- Miller, W.R., Zweben, A., DiClemente, C.C., Rychtarik, R.G. 'Motivational Enhancement Therapy Manual. Washington, DC:National Institute on Alcohol Abuse and Alcoholism, Project MATCH Monograph Series, Volume 2.
