Steinhaus-Mosers notation
Från Rilpedia
Steinhaus–Mosers notation är ett sätt inom matematiken att uttrycka extremt stora tal. Notationen är uppkallad efter Hugo Steinhaus och Leo Moser. Det är en utökning av Steinhaus polygonnotation (se nedan).
, talet n i en triangel, betyder nn, det vill säga n upphöjt till n.
, talet n i en kvadrat, betyder "talet n inuti n stycken trianglar".
, talet n i en femhörning, betyder "talet n inuti n stycken kvadrater".
Detta går att generalisera till godtycklig månghörning, så att n skrivet i en (m+1)-hörning är ekvivalent med "talet n inuti n stycken m-hörningar".
Exempel, talet 2 i en kvadrat är det samma som talet 2 i två trianglar, det vill säga
- .
Den här artikeln anses vara otydlig eller onödigt fackspråklig. Hjälp gärna till att förtydliga artikeln och göra den mer lättläst. Se eventuellt diskussionssidan för mer information. |
Innehåll |
Steinhaus polygonnotation
I Steinhaus polygonnotation är endast triangeln, kvadraten och en cirkel, , definierade. Cirkeln är ekvivalent med femhörningen ovan.
Steinhaus definierade:
Mosers tal är talet "2 i en megagon", där en "megagon" är en "megahörning", dvs en månghörning med "mega" stycken sidor.
Alternativa notationer
- Använd funktionerna square(x) och triangle(x)
- låt M(n,m,p) vara talet som representeras av talet n i en m-nästlad p-hörning; sedan följer:
- M(n,1,3) = nn
- M(n,1,p + 1) = M(n,n,p)
- och
-
- mega = M(2,1,5)
- moser =
Mega
Notera att är redan det ett mycket stort tal, eftersom = square(square(2)) = square(triangle(triangle(2))) = square(triangle(22)) = square(triangle(4)) = square(44) = square(256) = triangle(triangle(triangle(...triangle(256)...))) [256 trianglar] = triangle(triangle(triangle(...triangle(256256)...))) [255 trianglar] = triangle(triangle(triangle(...triangle(3.2 × 10616)...))) [254 trianglar] = ...
Eller med den alternativa notationen:
mega = M(2,1,5) = M(256,256,3)
Med funktionen f(x) = xx har vi mega = f256(256) = f258(2) där exponenten representerar en funktionsexponent, inte en numerisk exponent.
Vi har (observera konvensionen att exponenter räknas från höger till vänster):
- M(256,2,3) =
- M(256,3,3) = ≈
På samma sätt:
- M(256,4,3) ≈
- M(256,5,3) ≈
osv.
Således:
- mega = , där betecknar en funktionsexponent av funktionen f(n) = 256n.
Om vi avrundar lite mer grovt, (ersätter 257 i slutet av 256), får vi mega ≈ , (här används Knuths pilnotation).
Observera att efter dom första stegen så är värdet av nn varje gång ungefär lika med 256n. Faktum är att det är även ungefär lika med 10n. Genom att använda exponenter med basen 10 får vi:
- (log10616 är adderat med 616)
- (619 är adderat , vilket är försumbart; därför är bara 10 adderat på slutet)
...
- mega = , där betecknar en funktionsexponent av funktionen f(n) = 10n. Alltså gäller
Mosers tal
Det har bevisats att Mosers tal, trots att det är extremt stort, är mindre än Grahams tal.
Därför, med Conways kedjepilsnotation,