Från Rilpedia

Damaskering eller mönstervällning är en avancerad smidesteknik där man sammanfogar flera lager av olika järn- och stålkvalitéer i syfte att erhålla en klinga eller ett blad som har både stålets skärpa och järnets seghet. Om det färdiga föremålet etsas framträder mönstret på ytan. Namnet kommer av staden Damaskus.

Damaskering är främst känt från vikingatida och japanska klingor. Dagens kniv- och svärdssmeder använder och utvecklar fortfarande tekniken.

Damaskering går till så att man tar två eller flera vitglödgade stålstycken, där något av dem är mjukt och segt medan ett annat är hårt och sprött, och tvinnar dem tillsammans. Därefter bearbetar man det snodda styckena med hammare så att de ingående delarna förenar sig med varandra. Under detta arbete kommer arbetsstycket att bli längre och smalare. Man värmer så stycket på nytt och viker det på mitten varefter man tvinnar det runt sig själv och bearbetar det på nytt med hammare. Proceduren kan sedan upprepas ett antal gånger. Slutligen har man ett material som är segt och hårt utan att vara mjukt eller sprött.

Om man sedan slipar, polerar och etsar ytan på det färdiga föremålet, framträder ett karaktäristiskt, oregelbundet mönster av mörkare och ljusare strimmor.

Damaskering förekom främst vid tillverkning av blankvapen och pipor till musköter. Även japanska svärd, katana, är tillverkade på liknande sätt, även om man där inte brukar tala om damaskusstål.

I Sverige har damaskering aldrig varit särskilt spridd, men förekom på en del exklusivare hagelgevär av Husqvarnas tillverkning.

Hemligheten

Stål från Damaskus är egentligen något annat. Blandningen av mjukt järn och hårt stål berodde där inte på smide utan på råmaterialet wootz. Damaskusstål skaffade sig genom århundraden sådant rykte om kvalitet och fantastiska egenskaper att de skickligaste smedernas hemlighetsfulla teknik blev föremål för enklare efterapning.

Peter Paufler och kollegor på Tekniska Universitetet i Dresden, Tyskland har undersökt prover från ett 1600-talssvärd av damaskusstål med elektronmikroskop för söka utröna dess ”hemlighet”. Studierna som publicerades 2006 har avslöjat en hittills okänd struktur i stålet. Resultaten visar klara bevis på förekomsten av kol nanorör och nanotrådar och tillhörande cementittrådar. Forskarna tror att nanorören och nanotrådarna formades av den speciella processen med härdning och utglödgning av stålet och att dessa mycket väl skulle kunna förklara de unika mekaniska egenskaperna hos dessa svärd ^[1].

Dekoration

Oegentligt har beteckningen "damaskera" även använts för andra sätt att anbringa mönster å metallytor, såsom etsning med syra under vaxskydd för partierna mellan mönsterkonturerna, se även Damaskering (heraldik).

Referens

1. ↑ Katharine Sanderson; Sharpest cut from nanotube sword: Carbon nanotech may have given swords of Damascus their edge, Nature. (2006-11-15)