Från Rilpedia

Moritz av Nassau (Nederländska Maurits van Nassau) (14 november 1567 – 23 april 1625), prins av Oranien (1618–1625), son till Vilhelm I av Oranien (även kallad Vilhelm den tyste) och prinsessan Anna av Sachsen, var född i slottet Dillenburg.

Morits var fältherre och nederländsk ståthållare från 1585. Han blev överbefälhavare 1590 i det nederländska befrielsekriget mot Spanien, och han visade sig vara en mycket framgångsrik militär ledare, och kom som sådan att tilldela den spanska hären flera svidande nederlag. Vid 1600-talets början hade hans styrkor skaffat sig kontroll över så gott som alla de provinser som i dag utgör dagens Nederländerna. Men hans försökt att utsträcka kontrollen över de södra provinserna (dagens Belgien) misslyckades dock, som kom att förbli under spansk kontroll. Morits av Oranien har nog mest blivit känd som historiens nydanare inom krigskonsten, då han lät införa små och lättrörliga förband, i vilket samverkan dem emellan kom att bli det centrala. Morits taktik vidareutvecklades senare av Gustav II Adolf, och han var fram till sin död Nederländernas egentliga styresman. Moritz efterträddes av sin halvbror Fredrik Henrik.