Momentmagnitudskalan
Från Rilpedia
Momentmagnitudskalan introducerades 1979 av Thomas Hanks och Hiroo Kanamori som en efterföljare till Richterskalan och används av seismologer för att jämföra den energi som utlöses av jordbävningar. Momentmagnitudskalan Mw är ett dimensionslöst tal definierat av
där M0 är det seismiska momentet (med 1 newtonmeter [N·m] som referensmoment).
En ökning med 1 steg på denna logaritmiska skala motsvarar 101,5 = 31,6 gånger ökning av den utlösta energin, och en ökning av 2 steg motsvarar 103 = 1000 gånger ökning av energin.
Konstanterna i ekvationen har valts så att de beräknade värdena av momentmagnituden ungefär motsvarar beräknade värden enligt andra skalor, sådana som den lokala magnitudskalan, ML, vanligtvis kallad Richterskalan.
En fördel med momentmagnitudskalan är att den, till skillnad från andra magnitudskalor, inte är asymptotiskt konstant i sin övre del. Det vill säga, det finns inte något särskilt värde över vilket alla stora jordbävningar får ungefär samma magnitud. Av detta skäl är momentmagnitudskalan den mest använda skalan för beräkning av stora jordbävningar.
Beteckningen är Mw, med index w=utfört arbete (accomplished works).
Den amerikanska organisationen USGS använder inte denna skala för jordbävningar som har en magnitud som är lägre än 3,5.
Externa länkar
Källa
- Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från engelskspråkiga Wikipedia.