Från Rilpedia

Miro Barešić, född 10 september 1950 i Šibenik, Kroatien (dåvarande Jugoslavien), död 31 juli 1991 i Kroatien, var en militant kroatisk extremnationalist och attentatsman som i Sverige dömdes för Beskjutningen av Jugoslaviens ambassad 1971, tillsammans med en annan kroat, Anđelko Brajković.

Biografi

I hemlandet Kroatien ska Barešić haft goda betyg i skolan. När han vid 15 års ålder skulle gripas för vapenvägran i en militär ungdomsgrupp höll han sig undangömd polisen. Senare vid vuxen ålder flydde han till Sverige. I Sverige jobbade han på en gummifabrik och sedan på en metallfabrik. På det första jobbet ska Barešić ha hotat serber och fick sluta ^{[källa behövs]}.

Barešić levde ensam i stor del, han var arbetslös och han och några få vänner umgicks ofta dygnet runt på den kroatiska klubbens lokaler. Han kände andra kroatiska nationalister med kriminellt förflutet som bedrev en slags maffia-liknande rörelse i Sverige där man hotade serber via telefonsamtal och brev till att betala stora summor pengar till dem eller så skulle deras familjer eller vänner mördas eller misshandlas ^{[källa behövs]}.

Enligt polisutredningarna visade Barešić stora tecken på förföljelsemani och paranoia. Han uppgav att jugoslaviska spioner och agenter ville mörda honom. Enligt honom var det interna spioner på arbetsplatserna som fått honom att förlora båda sina jobb och han höll sig gömd i fruktan för sitt liv på den kroatiska klubben flera dagar i streck ^{[källa behövs]}.

Barešić hade starka kopplingar till den kroatiska fascistorganisationen Ustaša som efter kriget verkade i Europa i exil och utförde terrordåd mot kommunister och jugoslaver. I Sverige umgicks Barešić med landsmän på kroatiska kulturföreningar och efter ett tag kom han i kontakt med andra Ustašaanhängare. Tillsammans försökte en grupp av dem lägga ut planer på att skapa en terroristgrupp som skulle ta namnet "Crna Legija" (Svarta Legionen, efter en Ustašabrigad iklädda svarta uniformer). Gruppen hade även kontakt med Hrvatski narodni otpor ("Kroatiskt Nationellt Motstånd") som skapades av Maks Luburić i exil, en före detta högt uppsatt Ustasja-medlem, kommandant i förintelselägret Jasenovac och krigsförbrytare.

Innan Barešić begick mordet på ambassadören var han misstänkt för att ha misshandlat serber vid olika tillfällen, på bland annat uteställen och biografer. I en utav lägenheterna terroristerna hade använt fann polisen fotografier på krigsförbrytelser där judar och serber mördades av Ustaša med knivar och andra vapen ^{[källa behövs]}.

Miro Barešić och Anđelko Brajković dömdes 1971 i Sverige till livstids fängelse men fritogs på begäran av kaparna av ett plan på Bulltofta flygplats bara ett år senare.

Under fängelsevistelsen blev Barešić vän med Lasermannen, John Ausonius. Ausonius ska enligt andra fångar haft ambassadmördaren som idol och sett upp till honom. Barešić misstänktes även för att ha varit den man som sköt ihjäl Olof Palme, men då Barešić satt i fängelse under mordnatten fastslog man att han omöjligt kunde vara Palmes mördare. Misstanken kom upp då Palmes fru innan hade sagt att Palme hade varit rädd för Ustasja.

Efter fritagningen fick Barešić arbete under andra namn som bland annat livvakt i utlandet. Han reste även till USA och gjorde sig smått känd under falsk identitet som en karate-mästare. Det finns olika uppgifter angående hur CIA kunde gripa honom, en förklaring är att han avslöjade sig när han efter att ha vunnit en karateturnering inte ville hissa jugoslaviens flagga, utan den kroatiska istället. En annan förklaring som tidningarna skrev mer om var att Barešić krockade med en annan bil och började misshandla föraren.

När han gripits och förts till Sverige igen sattes han återigen i fängelse. Under en permission vid cirka 30 års ålder förlovade sig Barešić med en kroatisk kvinna som också hade nationalistiska kontakter i hemlandet. De båda gifte sig någon månad efteråt och fick barn.

Efter att Kroatien förklarat sig självständigt från Jugoslavien återvände han 1991 till hemlandet för att delta i det Kroatiska självständighetskriget. Han blev löjtnant i det kroatiska nationalgardet och ledde en mindre grupp soldater. Han dog i strid med serbiska styrkor vid 40 års ålder i juli samma år. Hans familj med fru och barn fick då skyddad identitet då de fruktade att serbiska vänner till den jugoslaviske ambassadören skulle hämnas på dem. I Kroatien sågs Barešić som en frihetskämpe av många medan han i övriga världen sågs som en dömd terrorist ^{[källa behövs]}.

Källor

• Ustasja: en dokumentation
• Lasermannen: en berättelse om Sverige, Gellert Tamas