Från Rilpedia

Mindykare, svenska Kustartilleriet (KA Mindyk) var en lätt dykare som ursprungligen benämndes Kustartilleriets Röjdykare (KA Röjdyk). År 2006 döptes Mindykaren om till Amfibiekårens amfibiedykare och fick därmed annorlunda uppgifter.

KA Röjdyk utbildades tillsammans med Flottans röjdykare i Skredsvik på västkusten från starten 1952.

1971-72 byggdes vattenövningshallen (simbassäng) på Vaxholms kustartilleriregemente (KA 1) och utbildningen flyttades dit. 1974 ändrade man namn till Kustartilleriets Mindykare. Mindykarna var lätta dykare som dök med vanlig (komprimerad)luft till 40 meters djup (50 meter med glasfiberarmerad hjälm under 1980- och 1990-talet).

Innehåll 1 Uppgifter 2 Utrustning 3 Förband 3.1 Underhållsförband 3.2 Minutläggningsdivisioner (MULDIV) 4 Utbildning 4.1 Plutonsbefäl (Pb Mindyk) 4.2 Gruppbefäl (Gb Mindyk) 5 Källa

Uppgifter

• Serva Kustartilleriets fasta undervattenssystem (minor, magnetslingor, hydrofoner m.m)
• Bärga föremål under vattnet (minor, båtar etc.) med lyftsäckar upp till sex ton.
• Spränga föremål under vattnet.
• Söka efter föremål under vattnet (med sökdrake, skärplan etc.).
• Bergborra, spola (kunna spola ner kablar i bottensedimentet)samt suga (kunna med mamutsug suga bort sand, dy, lera etc. där minor skulle läggas ut).
• Lägga ut marina hinder (vajer, kätting etc. mellan öar för att stänga av passage mellan dessa).
• Kunna dokumentera under vattnet med skissplån och kamra.
• Kunna genomför lättare undervattensarbetare (timmermansarbeten, rörarbeten, gjuta, etc.).

Utrustning

• 1930: Tungdykutrustning, kopparhjälm och ytluftförsörjning, kategori A 50 meter och kategori B 72 meter
• 1952: Tungdykutrustning och lättdykutrustning. Lättdykutrustning; luftaggregat på ryggen (AGA:s Järnspis med Navalhelmask), "trelleborgs dräkt" med ylleunderställ (dräkt utan lufttillflöde, vilket gjorde att den nöp åt när man dök djupt (djupare än 20 meter och man fick nypmärken på stora delar av kroppen), simfenor, livlina så att man kunde röra sig "fritt" under vattnet.
• 1960: Våtdräkten införskaffades, dykarens aktionstid blev avsevärt förbättrad.
• 1974: Ytluft införskaffade så att dykaren kunde jobba längre tid i vattnet. AGA 324 (300 Bar, 2 flaskor a´4 liter införskaffade till försvaret). Räddnings- och kompensationsflytväst införs.
• 1981: Torrdräkt av märket UNISUIT införskaffade och våtdräkten försvann totalt.
• 1983: SCUBAPRO dykapparat införskaffades, samma storlek som AGA 324:an
• 1984: UNISUIT:en ersattes av VIKING:s torrdräkt (utan flytförmåga)med kraftigt underställ, de första proven gjordes med glasfiberarmerad hjälm till 50 meters dykdjup.
• 1986: "Welterdyk" för 50 meter införskaffades.
• 1990: VIKING:s torrdräkt bytts ut mot AQUION:s torrdräkt.
• 1991: Försök med blandgasapparat NITROX och HELIOX provades men avfärdades på grund av för mycket teknik och felfunktioner.
• 1992: Testdykningar genomfördes med NITROX-andningsgas i Welterdyksystemet för att utöka aktionstiden samt öka dykdjupet.

Försöken lades ner p.g.a att det var för komplicerat och skrymmande.s

• 1999: INTERSPIROS dykapparat lånades av armén med gott resultat.
• 2005: Ny luftdykapparat införskaffades till försvaret, INTERSPIROS kompositflaska.

Förband

Underhållsförband

Mindykaren var placerad i olika fasta krigsförband från Umeå i norr till Marstrand i väst. Dessa dykare fanns inom Kustartilleriförbandens underhållsenheter (KA UH Kompanier) cirka tio stycken Mindykgrupper om åtta dykare. Inom Kustartilleriet fanns även tunga Mindykgrupper bestående av stamanställda officerare och civila. Dessa var utbildade tung- och lättdykare. Dessa Mindykare tjänstgjorde inom Mintyget och var utbildade mintekniker. Till dessa hörde även en Tele-dykgrupp med uppgiften att serva vårt fasta telefonsystem. Tele-dykgruppen var stationerad i Stockholm.

• Norrland: En Mindykgrupp (Min- och tungdykare)
• Stockholm: Två Mindykgrupp och en Teledykgrupp
• Gotland: En Mindykgrupp
• Blekinge: En Mindykgrupp (Min- och tungdykare)
• Göteborg: En Mindykgrupp

Minutläggningsdivisioner (MULDIV)

Inom Kustartilleriet fanns det tio stycken minutläggningsdivisioner med en minutläggare vardera, inledningsvis fyra stycken värnpliktiga mindykare och ett befäl (ökades till åtta stycken värnpliktiga mindykare och två befäl under 1989) och var placerade enlig nedan:

• En på Norrlandskusten: HMS Alnösund (14)
• Fyra stycken på Ostkusten: HMS Arkösund (12), HMS Skramsösund (17), HMS Barösund (19) och HMS Furusund (20)
• En på Gotland: HMS Fårösund (16)
• Två på sydkusten: HMS Kalmarsund (13), HMS Öresund (18)
• Två på Västkusten: HMS Grundsund (15), HMS Kalvsund (11)

Utbildning

Plutonsbefäl (Pb Mindyk)

Har 14 månaders tjänstgöring. Utbildades på KA 1 i Vaxholm där plutonsbefälen genomförde sin dykkurs på hösten (efter många uttagningsövningar både fysiska och psykiska) och efter 12 veckors dykkurs fick de sin efterlängtade Dykarbok och lilla silvergroda Anselm, lättdykarens skyddshelgon. På våren genomförde de en till dykkurs då som biträdande dykledarelever samt tunga arbeten (bergborrning, spolning, slamsugning och undervattenssprängning).

Gruppbefäl (Gb Mindyk)

Har 10,5 månaders tjänstgöring. Utbildades på KA 1 och efter motsvarande fysiska och psykiska tester som Pb Mindyk genomförde på hösten, böjade en 17 veckor lång dykkurs. Där Pb- och Gb-mindyk formades att jobba i dykgrupper. Efter genomförd utbildning fick även gruppbefälen sin dykarbok och silvergroda.

Utbildningen var mycket krävande, både fysiskt och psykiskt, med massa övningar i vattnet, i skärgårdsmiljö både sommar och vinter. Årligen utbildades det ca. 6-8 Pb Mindyk och 12-16 Gb Mindyk. Dessa dykare placerade sedan ut i de förband där de skulle krigsplaceras, från Norrlandskusten till Västkusten. Dessa dykare var i genomsnitt krigsplacerade till 35 års ålder då de ersattes med nya dykare. Ungefär vart fjärde år tog man in dykarna och genomförde nya läkarundersökningar samt dykövningar.

Källa

• Ole Maasing, fd. dykare, dyktroppchef, dykinstruktör, dykplutonchef, Chef för Kustartilleriets dykarskola, Chef MULDIV samt Dyköverledare inom Kustartilleriet.