Mikael Lybeck
Från Rilpedia
Mikael Lybeck, född 18 mars 1864 i Nykarleby, död 11 oktober 1925 i Grankulla, var en finlandssvensk författare. Hans far var rådman. Mikael Lybeck tog fil.kand.examen 1887. Han fortsatte att studera litteraturvetenskap i Tyskland. Han fick tjänst som amanuens vid universitetsbiblioteket i Helsingfors 1893-96. 1898 gifte han sig med Louise Sanmark. 1906-07 lät de bygga villan Vallmogård i Grankulla och där bodde Lybeck till sin död. Vallmogård inköptes senare av kommunen och är nu musikinstitut och kulturcentrum.
Utmärkande för Lybecks författarskap är det intellektuella allvaret och den strama stilen. Han var en av dem som skapade den moderna finlandssvenska prosan. Han skrev dikter, romaner och 6 skådespel. Han debuterade 1890 med en diktsamling, som fick ett positivt mottagande.
Bibliografi, urval
- Dikter, 1890
- Unge Hemming: karaktärstudier, 1891
- Ett mosaikarbete, 1892
- Allas vår Margit: småstadsskildring, 1893
- Dagar och nätter: första samlingen, 1896
- Den starkare, 1900 (roman)
- Ödlan: ett skådespel, 1908
- Tomas Indal: en början och ett slut, 1911 (roman)
- Dynastin Peterberg: en stilla komedi, 1913
- Bror och syster: drama, 1915
- Den röde André: ett upplyftande skådespel, 1917
- Dödsfången: en diktcykel, 1918
- Breven till Cecilia, 1920 (roman)
- Domprosten Bomander: Samtal, 1923
- Samtal med Lackau under hans levnads sista halvår: efterlämnade anteckningar av Klas Uggelberg, 1925 (roman)
Litteratur
- Erik Kihlman: Mikael Lybeck: liv och diktning, 1932
