Mick Foley
Från Rilpedia
Mick Foley, född Michael Francis Foley 7 juni 1965 är en amerikansk professionell fribrottare och författare, mest känd från sin tid i WWE. Han är känd för tre distinkta alter egon, Cactus Jack, Mankind och Dude Love. Foleys många våldsamma matcher, där han konstant lät sig utsättas för mycket våldsamma fall har gett honom smeknamnet The Hardcore Legend.
Innehåll |
Karriär
Foley hade sin professionella debut 1983, och brottades som Cactus Jack under 1980-talet och början av 1990-talet. Under denna tiden brottades han främst för WCW, och blev ökänd för sina ofta mycket våldsamma matcher. Dessa ledde inte sällan till mer eller mindre allvarliga personskador. Under en uppmärksammad fejd med Vader mottog Foley en powerbomb på betonggolvet utanför ringen. Foley fick en allvarlig hjärnskakning och blev tillfälligt förlamad från midjan och nedåt, vilket ledde till en lång frånvaro från TV. En returmatch, inbokad flera månader efter den allvarliga skadan ledde delvis, enligt Foleys självbiografi, till hans beslut att lämna WCW, då han ansåg att kommentatorerna och federationen misslyckades med att framhäva matchens signifikans. Under matchen lät Foley sig bli utsatt för ytterligare en powerbomb på betonggolvet, en referens till den skada som höll honom från ringen i flera månader.
Efter detta gick Foley över till ECW och gick en rad ökända matcher i Japan, där han bland annat vann IWA King of the Deathmatch-turneringen 1995, genom att besegra Terry Funk i finalmatchen.
1996 anställdes han av WWE (då kallat WWF). Ägaren Vince McMahon ville först ta in honom under namnet Mason the Mutilator, ett namn som Foley inte trodde skulle kunna bli populärt bland fansen. Tillsammans med McMahon utvecklade de istället karaktären Mankind, en maskerad och olycklig man som under sin barndomstid var ett musikaliskt geni. Enligt handlingen så hade hans föräldrar låst in honom och misshandlat honom för minsta fel, vilket i vuxen ålder hade gjort honom till en inåtvänd och rubbad person.
Hell in a Cell-matchen
I WWE var Foley inblandad i ofta mycket våldsamma fejder med bland annat Triple H och The Rock. Hans mest ökända match, som spelade en vital roll i Foleys karriär, utspelade sig under wrestling-galan King of the Ring 1998, i vilken han mötte The Undertaker i en Hell in a Cell-match (i vilken ringen omgärdas av en enorm stålbur, komplett med stålnäts-tak). Under planeringen av matchen rådfrågade Foley sin mentor Terry Funk hur han skulle kunna utveckla konceptet, varvid han gavs idén att börja matchen på taket till buren. Undertaker gick slutligen med på idén, och bara någon minut in i matchen så kastades Foley av buren, och landade på de spanska kommentatorernas bord, ett fall på uppskattningsvis 4,5-5 meter. Den hårda landningen gjorde att Foleys axel hoppade ur led, och ledde till ett smärre avbrott i matchen medan sjukvårdspersonal började skjutsa ut Foley på en bår. Efter att ha kvicknat till återvände Foley, nu utan sin mask, och lyckades klättra tillbaka upp på burtaket. Efter en andra kort strid på taket utförde Undertaker en av sina signatur-manövrar, en chokeslam på Foley, varvid taket gav vika. En stålstol som Foley ursprungligen hade tagit med upp för att använda som vapen följde med i fallet och träffade en tand så illa att den trängde upp genom gommen och ut genom ena näsborren.
I intervjuer efter matchen har Foley själv sagt att han inte har en klar minnesbild av resten av matchen, på grund av hjärnskakningen från det andra fallet. Trots detta fortsatte han matchen, i vilken han senare blev slängd två gånger på en hög med nubb, innan han slutligen förlorade matchen på fall.
Foley som WWE-champion
Foley var mycket populär bland fansen redan innan King of the Ring-matchen, men den tjänade som en språngbräda till main event-status. Foley själv erkänner att han var långt ifrån den rent teknikmässigt skickligaste brottaren, men tillsammans med hans karisma, intensitet och förmåga att utsätta sig för farliga stunts ansågs tillräckliga för att han skulle bli inbokad att vinna den mest prestigefyllda titeln i WWE, dåvarande WWF Championship-bältet. På ett avsnitt av Monday Night RAW mötte han, som Mankind, dåvarande titelhållaren The Rock i en match som skulle visa sig vara vändpunkten i tittarkriget med största konkurrenten WCW. Efter viss interferens av Stone Cold Steve Austin vann Mankind matchen och därmed bältet.
Titelbytet anses vara en vändpunkt i tittarkriget, då WCW-kommentatorerna hade beordrats att avslöja resultatet (RAW-sändningen var inte direktsänd) i början av sitt program. Mätningar från det amerikanska Nielsen-institutet visade att över en halv miljon tittare bytte kanal från WCW till WWE den kvällen.
Karriär som Semi-Aktiv Wrestler
Foley valde i början av 2000-talet att trappa ned på antalet matcher, men har kvar sin passion för branschen, och uppträder fortfarande, om än väldigt oregelbundet. Han anses vara en av nyckelpersonerna bakom Randy Ortons framgång genom deras fejd 2004, där Foley upprepade gånger lät sig besegras i en rad våldsamma matcher. Hans senaste match var mot Carlito Caribbean Cool på galan Taboo Tuesday den 1 november 2005, vilken han vann.
Bortsett från sina numer sällsynta matcher har Foley påbörjat en karriär som författare. Hans självbiografi Have a Nice Day: A Tale of Blood and Sweatsocks släpptes i slutet av 1998, och toppade New York Times bästsäljarlista i ett flertal veckor. En uppföljare kallad Foley is Good utkom 2001, och han har därefter skrivit en rad barn- och ungdomsböcker. Under mars-månad så gjorde han flera in-ring segments i en build-up för Wrestlemania 22 för en hardcore match mot Edge. I matchen gick det inte som Foley ville utan förlorade mot Edge efter att bl.a. blivit Spearad genom ett brinnande bord. I ett avsnitt av Raw den 21 augusti 2006 blev Foley medlem i Mr. McMahons "Kiss my ass-club", och blev avskedad av sin vän Melina. I ett avsnitt av Raw den 5 mars 2007 fick han jobbet tillbaka efter att Mr.McMahon trott att Foley var special guest referee för han och Donald Trump's match på Wrestlemania 23.
