Michele Soppo
Från Rilpedia
 |
Denna artikel kan behöva städas upp för att leva upp till Wikipedias artikelstandard. Förbättra gärna artikeln om du kan, och diskutera frågan på diskussionssidan. |
Michele Soppo, död 1650, var en italiensk herde som var medlem av det rituella sällskapet benandanti och dömdes för häxeri och kätteri. Han var den siste av benandanti som ställdes inför rätta. Han beskrivs i vittnesmålen som en "yngling", så han måste ha varit en ung man.
Innehåll |
Bakgrund
Michele anmäls år 1642 till Inkvisitionen av en kvinna som anklagar honom för att vara medlem i benandanti. Han anlitades för att bota människor från sjukdomar som ansågs orsakas av förhäxning och sadesig ockå känna till vem som orsakt dem. Allt fler anklagelser om detta kom in. Prästen i hans by förhörde honom och förbjöd honom att fortsätta, men han svarade att han skulle inställa sig vid Inkvisitionen bara om han kallades, inte av fri vilja. Anklagelsen fullföljdes inte.
1647 anmäls han en gång till, denna gång av en man; Michele hade vägrat bota mannens son för att han inte hade råd att betala, och mannen hade då fått nöja sig med en av kyrkans exorcister, vilket han var missnöjd med; han kallade Michele häxmästare. Kyrkan beslöt att undersöka saken, och då vittnesmålen strömmar in under hela 1648 förs Michele år 1649 till fängelse, och rättegången om kätteri och häxeri inleds.
Processen
Michele säger omedelebart att han vet att det finns häxor som äter barn och utför magi, han känner till dem, han ser dem vid deras möten varje torsdag, och rabblar snabbt upp en beskrivning av en klassisk häxsabbat, men att benandanti inte är några häxor utan bara åskådare vid häxsabbaten och bekämpar häxorna - och han avbryter sig plötsligt och säger: ”Så fort jag har sagt sanningen kommer ni att döma mig till döden”.
En munk, en exorcist, kallas in för att bekräfta om den pojke Michele inte ville bota verkligen är förhäxad och vem som är ansvarig. Munken förklarar att han är trött på alla benandanti, som han får ersätta varje gång de nekar att bota någon från häxornas förtrollningar och att han önskar att alla ska förstå att både benandanti och häxorna båda är Satans försvurna; han bekräftar att pojken är förhäxad och säger att Michele är skyldig. En mängd vittnen säger att han inte bara kan bota från förhäxning utan också förhäxa själv, att han kunde orsaka oväder, att prästerna inte kunde bota förhäxningar, bara han, att han nekade att bota folk om de inte kunde betala och, då man bad att han skulle göra det för sin själs skull, sagt att han inte brydde sig om sin själ.
Under förhören tillfrågas han hur benandanti kunde vara närvarande vid en häxsabbat utan att själva vara häxor, hur kunde han bota folk från förhäxningar utan att själv kunna trolla?
Michele börjar gråta under pressen, han säger att häxorna vid möterna dyrkar Djävulen medan benandanti dyrkar Gud, han säger att han bara bad häxorna att upphäva sina förtrollningar så gjorde de det, därför att det var så reglerna såg ut; häxorna talar om för benandanti då de förhäxar någon, och det är inte benandanti som upphäver förtrollningen, de ber häxorna att göra det. Kyrkan pressar honom; hur kan häxorna lyda honom om han inte själv är en häxmästare och en trollkarl? Då han pressas, säger han plötsligt att de gör det för att de är rädda att han annars ska ange dem, så att de skulle brinna på bål.
Kyrkan vägrar att tro på att benandanti inte själva är häxor, och fortsätter pressa honom tills han bryter samman; till slut ger Michele upp och rabblar upp en mycket klassiks beskrivning om hur han försvurit sig till Djävulen och dansat vid häxsabbaten och stampat på korset och kysst Satans anus och mördat tre barn genom att suga deras blod som en vampyr och att han hade botat folk från förhäxning med Satans hjälp och magi.
Då han tillfrågas om han har något att säga till sitt försvar säger han: "Vad vill ni att jag ska komma med till mitt försvar, när jag inte har någon som har gjort något för min skull eller som skulle göra något alls för mig.”
Dom
Det rekommenderas, att eftersom han erkänner sitt brott och ångrar sig, skall han inte bli avrättad utan få nåden att tillbringa resten av sitt liv kedjad som galärslav. Men innan han dömdes avled han i inkvisitionens fängelse av okända orsaker; hans tillstånd i fängelset uppges ha varit mycket dåligt. Han testamenterade sina få ägodelar till sina medfångar.
Källa
- Ginzburg, Carlo, Benandanti: "de goda häxmästarna". Stehag: B. Östlings bokförlag Symposion 1991.
