Från Rilpedia

Michail Nikolajevitj Tuchatjevskij (ryska Михаил Николаевич Тухачевский), född 16 februari 1893, död 12 juni 1937 i Moskva, utnämnd till marskalk av Sovjetunionen år 1935. Tuchatjevskij betraktades som en stor militärbegåvning.

1919-1920 deltog han i det polsk-sovjetiska kriget men stoppades av polackerna utanför Warszawa i augusti 1920. Tuchatjevskij spelade en viktig roll i Röda arméns utveckling efter inbördeskriget. Bland annat var han en förespråkare för mekanisering och expansion av armén.

Vid Moskvarättegångarna blev Tuchatjevskij anklagad för landsförrädisk verksamhet och samarbete med Nazityskland, och blev dömd till döden och avrättad 1937. Enligt vissa teorier var det tyskarna som spred ryktet för att försvaga den ryska armén, andra teorier gör gällande att han verkligen konspirerade för att få bort Stalin, en tredje och kanske mest troliga var att NKVDs och Stalins terror helt enkelt spårat ur, en fjärde att hans konflikt med Vorosjilov bidrog till hans fall.

1957 blev Tuchatjevskij och hans kollegor rehabiliterade.