Från Rilpedia

Metanhydrat eller metanklatrat, är metanhaltig is. Metanmolekyler är fångade i burar bestående av vattenmolekyler bundna till varandra med vätebindningar. Metanklatrat ser ut ungefär som vanlig is. Den kan antändas och brinner då med gul låga.

Metanklatrat är bara stabilt vid låga temperaturer eller höga tryck. I naturen finns metanklatrat dels i permafrost i Sibirien, dels i sediment på världshavens botten, till exempel i Bermudatriangeln^{[källa behövs]}. Hur mycket metan som finns bunden i denna form på havsbottnen är okänt, men troligen rör det sig om mycket stora mängder. Om den globala uppvärmningen leder till att denna värms upp tillräckligt, skulle detta metan hastigt kunna frisläppas till atmosfären. Eftersom metan är en 21 gånger mera potent växthusgas än koldioxid skulle detta leda till kraftigt ökad växthuseffekt, och därmed till avsevärd uppvärmning av jordklotet – en "metanklatratkatastrof". De vanliga klimatförändringsmodellerna tar inte i beaktande metanets roll utan koncentrerar sig på ökningen av koldioxidhalten i atmosfären.

Tidigare förändringar i jordens klimat med global uppvärmning, exempelvis för ungefär 55 miljoner år sedan, kan ha berott på att stora mängder klatratbundet metan frisläppts i atmosfären.

Några kommersiella metoder för att exploatera jordens metanklatratfyndigheter finns för närvarande inte. Ett genombrott i metanklatrattekniken skulle kunna få omfattande konsekvenser för den globala energi- och klimatplaneringen.