Från Rilpedia

Mene mene tekel u-farsin (ev. arameiska ord) var, i Bibelns Daniels bok (5 kapitlet), de ord, som vid den babyloniske konungen Belsassars gästabud av en fritt svävande hand skrevs på väggen och inte kunde läsas eller tydas förrän profeten Daniel på konungamoderns råd hämtades. Han läste och tolkade orden på följande sätt:

"Mene, det betyder: Gud har räknat [mená] ditt rikes dagar och gjort ände på det. Tekel, det betyder: du är vägd [tekiltá] på en våg och befunnen för lätt. Peres, det betyder: ditt rike har blivit styckat [perisát] och givet åt meder och perser [u-farás]". Samma natt blev Belsassar, kaldéernas konung, dödad.

Denna tydning: räknad, vägd, delad är emellertid att betrakta endast som en fri ordlek och den egentliga betydelsen är omtvistad. Uttrycket ”mene tekel” har sedan blivit en ofta använd förkortning av de ifrågavarande orden för att beteckna en av en högre makt beslutad, men av vederbörande icke anad, omedelbart inträdande straffdom eller olycka. Uttrycket att "kunna läsa skriften på väggen" avser förmågan att tidigare än andra se tecken på förestående katastrof eller olyckligt slut.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).