Mayaindianer
Från Rilpedia
- Denna artikel handlar om folkgruppen. För den historiska mayakulturen - se detta ord.
Mayaindianerna eller Maya syftar på befolkningen i den mest framträdande av de historiska Mesoamerikanska civilisationenerna, Mayakulturen, och syftar fortfarande på de mayatalande folk som i dag lever i samma områden. Maya var egentligen en rad olika folk med samma religion och kultur som talade något av de 31 olika mayaspråken. De bodde i delar av vad som idag är södra Mexiko, El Salvador, Belize, Honduras och Guatemala i Centralamerika.
Innehåll |
Historisk översikt
Mayaindianernas utbredning täckte ett brett område i södra mexico där delstaterna Chiapas,Campeche, Yucatan, Quintana Roo och Tabasco ingår. Samt i centralamerikanska länder som Belice, Guatemala, Nicaragua,Honduras.Mayaindianerna var inte ensamma om makten i Mesoamerika, utan delade den med bl.a. manguer och Huastec, azteker, olmeker, chol som var andra mesoamerikanska folk. Dessa folkslag kom troligtvis från Sibirien bland de migrerande asiatiska nomadfolk, som mellan 15000 fvt och 8000 fvt utnyttjade den dåvarande landbryggan över Berings sund mellan dagens Ryssland och Alaska.
Ett ursprungligt mayafolk hade under århundraden kommit att isoleras i olika stammar, som ofta levde under i övrigt skiftande betingelser. Maya hade sin storhetstid under åren 250-950. Då hade man uppnått ett storslaget civiliserat samhälle med mäktiga tempel och pyramider.
För att förstå vad hände med mayafolket och "mysteriet" bakom deras mystiska försvinnande gör man lättare genom att skilja två slags mayas åt: De arkeologiska mayas d.v.s. de som byggde de monumentala pyramider som idag fortfarande finns, och de historiska mayas d.v.s. de mayas som Hernan Cortez och de andra conquistadorerna "erövrarna" träffade vid Yucatans kust. Mayaindianerna byggde monumentala pyramider från den förklassiska perioden (ca 1000 f.kr-320 e.kr) som Nakbé, San Bartolo i Norra Peten Guatemala, och vidare genom den klassika perioden (320-1000 e.kr). De byggde även städerna Tikal, Palenque, Copán, Uaxactún Rio Azul och Ceibal. I den Postklassiska perioden (1000-1687 e.C) började en stor utveckling av navigation bland mayas. Städer som Tulúm, Xel-Há, Polé (Xcaret) fungerade som huvudhamnar och kopplade en stor del av det Karibiska havet till Yucatahalvön samt Belize, Guatemala och det fruktbara området Sula I norra Nicaragua. En avgörande faktor i denna utveckling var det inflytande den indianskgruppen "putunes" gjorde. De var maya-chontales från södra Tabasco i ett område fullt av insjöar och floder som Grijalva och Usumacinta. Detta betydde att mayas var duktiga navigatörer. En gren av putunes kallade Itzaes bosatte sig i Polé Qintana Roo och 918 erövrade de staden Chichén i Yucatan för att bli Chichén Itzá.
Mayafolken försörjde sig på jordbruk, biodling och fiske. Nationalgrödan var majs, men även bönor, tomat, paprika och squash odlades. Majsen var den viktigaste basfödan och hade även en stor kulturell och religiös betydelse. De odlade alla grödor på ett och samma ställe för att undvika att jorden utarmades i det ohälsosamma klimatet.
Mayaindianerna levde under flera tusen år och deras ättlingar finns som sagt kvar än idag, men det löst sammanhållna mayanska "riket" tog definitivt slut i och med den spanska erövringen av Centralamerika på 1500-talet. Det sista mayanska kungadömet intogs dock så sent som 1697. Mayaindianerna drabbades i stor utsträckning av spanjorernas tvångskristnande. Missionärerna brände deras skrifter och förstörde många gamla tempel för att bygga katolska kyrkor ovanpå ruinerna.
Modern tid
Vissa gamla mayanska traditioner lever vidare än idag hos de gamla mayaindianernas ättlingar. Dessa lever kvar på Yucatánhalvön och i Guatemala, där de bor i små byar som ser ut ungefär som för tusen år sedan. De har även kvar delar av sin gamla religion, men den har fått en stark katolsk prägel. I Chiapas rapporteras (2005) spanska muslimer ha bedrivit framgångsrik mission bland mayaindianerna. I Guatemala utgör de 60% av befolkningen.
Dessa urinvånare har under åren protesterat och gjort uppror emot kolonisatörerna - ett exempel är det så kallade Kastkriget på Yucatánhalvön i mitten av 1800-talet.
Många urinvånare känner sig fortfarande förtryckta och diskriminerade. Deras levnadsvillkor är generellt sätt mycket sämre än hos den övriga befolkningen. I Guatemala är till exempel deras barnadödlighet mycket högre, 20% emot hela landets 5,6 %. Deras medellivslängd är 45 år mot hos hela befolkningen, 63 år.
År 1992 fick mayaindianen Rigoberta Menchú motta Nobels fredspris för sin kamp för mayaättlingarnas rättigheter i Central- och Sydamerika.
Se även
- Mayakulturen
- Mayaspråk
- Chilam Balam
- Mayaskrift
- Mayakalendern
- Mayansk mytologi
- Indianer
- Zapatisterna
- Kommunisterna
Källor
 |
Den här artikeln saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort. (juni 2009) |
