James Clerk Maxwell
Från Rilpedia
- Maxwell leder hit. För andra betydelser, se Maxwell (olika betydelser).
James Clerk Maxwell, född 13 juni 1831, död 5 november 1879, var en skotsk matematiker och fysiker som gjorde betydande insatser inom fysiken. Hans är kanske mest känd för Maxwells ekvationer, som sammanfattar en rad viktiga elekromagnetiska fenomenen.
Som professor i experimentell fysik i Cambridge var Maxwell 1871-78 djupt involverad i Cavendishlaboratoriets grundande och utveckling. År 1859 fick han Adams pris för den astronomiska avhandlingen On the stability of Saturn's rings ("Om Saturnus ringars stabilitet"). År 1860 fick han Rumfordmedaljen för undersökningar rörande färgförnimmelser och färgblindhet.
En av Maxwells viktigaste undersökningar rörde den kinetiska gasteorin. Andra viktiga arbeten av Maxwell är en noggrant utarbetad uppsats om de magnetiska kraftlinjerna, On Faraday's lines of force (1856), en schematisk framställning av värmeläran, Theory of heat (1872), samt den elementära avhandlingen Matter and motion som behandlar kropparnas allmänna egenskaper.
Märkligast är Maxwells verksamhet på elektromagnetismens område, där han genom den 1864 publicerade Dynamical Theory of the Electromagnetic Field blev den förste att sammanföra de ekvationer som på ett elegant och mycket fullständigt sätt beskriver de elekromagnetiska fenomenen som kommit att kallas Maxwells ekvationer. Han visade där att de optiska företeelserna kan uppfattas som elektromagnetiska fenomen. Han försökte senare att förenkla sina ekvationer med hjälp av kvaternioner, men detta blev inte populärt, och istället föredrogs att skriva dem på vektoranalytisk form, vilket Oliver Heaviside var den förste att göra. Maxwells resultat vann erkännande först när de togs upp av Hermann von Helmholtz och dennes lärjunge Heinrich Hertz, som 1887 gav en experimentell bekräftelse av deras riktighet.
Se även
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
