Maximinus Daia
Från Rilpedia
Galerus Valerius Maximinus, romersk kejsare 308-314 e.kr., Var ursprungligen fåraherde i Illyrien och kallade sig då Daia.
Han gjorde karriär inom armén och utnämndes 305 till romersk kejsare av sin farbror Galerius. Maximinus var även härskare över Syrien och Egypten.
Efter upphöjelsen av Licinius 308 gav Maximinus sig själv titeln Augustus. Vid Galerius död 311 tog han kommandot över de asiatiska provinserna. När Licinius och Konstantin den store senare gjorde gemensam sak ingick Maximinus en allians med usurpatorn (troninkräktaren) Maxentius. 313 rådde öppen konflikt mellan Maximinus och Licinius och den förre led till slut ett svårt nederlag i närheten av Heraclea Pontica 30 april samma år. Maximinus flydde först till Nicomedia och därefter till Tarsus där han dog i augusti följande år. Hans död har av olika källor förklarats med desperation, förgiftning respektive gudomlig rättvisa.
Maximinus var aldrig särskilt populär i de kristna skrifterna, då han återupptog förföljelsen av de kristna efter det att Galerius utfärdat ett toleransedikt.
- Wikimedia Commons har media som rör Maximinus Daia
| Företrädare: Galerius och Konstantin den store |
Romersk kejsare 308 - 313 med Galerius, Konstantin den store och Licinius |
Efterträdare: Konstantin den store och Licinius |
