Maximilian Emanuel av Württemberg-Winnental
Från Rilpedia
Maximilian Emanuel (född 27 februari 1689 i Stuttgart - död 25 september 1709 i Dubno), son till Fredrik Karl av Württemberg-Winnental och Eleonore Juliane av Brandenburg-Ansbach, var en volontär i svenska armén under Karl XII och trogen vän till den svenske kungen.
År 1703, vid en ålder av 14 år, gick han med i Karl XII:s armé och deltog i den polska kampanjen före slaget vid Pułtusk. Han blev därefter känd som "lillprinsen" inom den svenska armén.
Den 18 juni 1708 skadades han i närheten av floden Berezina vid ett försök att med sin kropp agera som en sköld för kungen mot kulor. Han tillfrisknade dock i tid för att deltaga i slaget vid Holowczyn. Han gjordes senare till kapten över Buchwalds dragoner.
Under slaget vid Poltava tillfånga togs han av ryssarna. Han släpptes dock snart efteråt men på vägen hem avled han i närheten av Dubno i Volynien. Karl XII sörjde länge förlusten av sin nära och anförtrodde vän.
Hans hjärta är begravt i St. Gumbertus kyrka i Ansbach.
