Från Rilpedia

Max Jakobson, född 1923 i Viborg, är en finländsk journalist, diplomat, politiker och författare.

Jakobson började arbeta som journalist vid BBC:s finskspråkiga redaktion efter krigsslutet 1945. Han hade själv deltagit i försvaret av Finland på Karelska näset. Därefter gick han över i tidningen Uusi Suomis tjänst och arbetade som dess korrespondent i London 1948–1953. Han flyttade sedan över till det finska utrikesministeriet där han fungerade åren 1953–1974. Under sin tid vid UM hann Jakobson bland annat tjänstgöra som den politiska avdelningens chef 1962–1965 och Finlands ambassadör i Stockholm 1972–1974. Efter sin diplomatiska karriär trädde Jakobson in i näringslivets tjänst där han verkade fram till 1984.

Jakobson tillhörde länge president Urho Kekkonens inre krets. På grund av sina felfria kunskaper i engelska fungerade Jakobson som presidentens personliga tolk och rådgivare under många statsbesök. Jakobson lär också ha varit den enda person vars kritik och synpunkter president Kekkonen tog till sig.

Trots en lång karriär i maktens korridorer har Max Jakobson förblivit politiskt obunden, vilket har lett till misstänksamhet och förargelse bland andra politiker. Jakobson har också tvingats kämpa mot fördomar på grund av sin judiska härkomst.

På senare år har Jakobson tack vare sin långa diplomatkarriär gjort sig känd som författare av historiska verk. Många av hans böcker finns också i svensk översättning.

Max Jakobson i urval på svenska

• Finlands väg 1899–1999 : från kampen mot tsarväldet till EU-medlemskap (1999)
• Våldets århundrade (2001)
• År av fruktan och hopp (2002)
• Bokslut (2004)