Margareta i Kumla
Från Rilpedia
Margareta i Kumla, född på 1610-talet, död efter 1628, var en svensk visionär och extatiker som 1626-28 sade sig vara besatt. Hon drog till sig pilgrimer från hela Sverige då hon sade sig vara ett språkrör för änglar.
Margareta var dotter till prästen Johannes Laurentii som 1619 tillträtt som kyrkoherde i Kumla. Hon ska 1626 ha varit i de tidiga tonåren. 23 december 1626 sade hon sig ha fått visioner av en vit fågel och en svart man. Den svarte försökte få henne att avsvära sig sin tro. Poltergeistfenomen med knackningar, bultanden och slag i väggarna började uppträda i huset och i kyrkan. Den 30 oktober sade hon sig fått besök av sju överdjävlar, och hon hädade och åkallade Satan. Den 22 oktober kom tre änglar med brinnande ljus, bland dem ärkeängeln Mikael. Hon låg sedan medvetslös ett dygn. Då hon vaknade sade hon att änglar och djävlar stred om hennes själ och att hon hade sett Herrens härlighet. Mellan 9 december 1626 och 3 januari 1627 sade hon sig vara besökt av en rad änglar, bland dem ärkeängeln Johannes, och att hon var deras språkrör; genom henne förutspådde de att ett under i Polen skulle åstadkomma fred och att en pest skulle komma. De talade om solen och stjärnorna och även om kläder, som att det var syndigt att bära krinoliner, stora pipkragar (för präster), flerfärgade kläder och att blå stärkelse var Djävulens spya medan vit stärkelse var Herren behaglig. Ryktet om "sibyllan" i Kumla blev nu vida känt och människor från hela landet, även präster, vallfärdade och fick se eld och brinnande täcken och höra rop och himmelska körer. Margareta sades ha utfört ett mirakel då ängeln Gabriel genom henne botade en sjuårig pojke från dövhet. Hon sade att änglarna hade lovat att diktera ett brev till kungen som skulle lämnas fram av hennes far. Biskop laurentius Paulinus Gothus sattes att undersöka det hela.
Den 10 februari 1628 skrev kungen att att hennes "dårskap och galenskap" skulle stoppas och att allmänheten skulle hindras att vallfärda till henne med hot om fängelse och att hon själv skulle sättas på slottet om hon inte slutade; det påpekades också att kvinnor inte fick predika. Med detta slutade vallfärderna till Kumla. Margaretas vidare liv är okänt.
Se även
Referenser
- Göte Göransson: Gihl Dahlström: Gustav II Adolf och hans folk, Bra böcker, Stockholm 1994. ISBN 91-7119-128-3.
