Mörkrumsteknik

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Mörkrumsteknik är den process varigenom foto-film som blivit exponerad, blir framkallad. Processen omfattar att filmen badas i flera olika vätskor som gör de bilder som finns på filmen synliga för blotta ögat. Under framkallningen kan fotografen även påverka fotografiet mot en viss stil, vad gäller till exempel färger och känsla.

Framkallningsdosa med tillbehör. PATERSON. Foto Stefan Linder

Innehåll

Dosframkallning av film

Dosframkallning används framför allt för småbildsfilm. Filmen tas ur kassetten i ett helt mörkt rum, laddas upp på framkallningsdosans spiral, varefter framkallningen kan ske i dagsljus. Dosan är således ett mörkt "rum", med ett ljustätt vätskelås. Framkallningsdosan ersätter en framkallningstank där filmremsan hängs ner raklång med en tyngd i nedre ändan. Istället lindas filmen upp på en spiral som medger att framkallningsvätskan når filmens emulsion. Spiralsystemet brukar vara omställbart mellan 135- och 120-film. Det är viktigt att laddningshandgreppen övas i dagsljus med kasserad film och senare i totalmörker, innan man går över till verklig film. 120-film brukar vara svårast att ladda. Framkallningsdosor av olika fabrikat har funnits på marknaden, varav de flesta är lätthanterliga. Agfa har även en framkallningsdosa för dagsljus som heter Rodinax.

En vanlig myt om framkallning är att man kan "pressa" underexponerade områden av filmrutor, så att bilder ändå framträder genom att förlänga framkallningstiden. Resultatet blir istället att bilderna blir grovkorniga, eftersom filmkänsligheten är inbyggd i filmen. Filmen skall framkallas enligt de anvisningar som tillverkaren anger, det blir alltid bäst resultat.

De silversaltkristaller som har blivit mättade när filmen exponerats kan angripas av framkallningsvätskan, och fälls ut som rent silver i kornform. Framkallning av film kan nu ske på exempelvis diskbänken. Övriga tillbehör som behövs är en Mesur, några flaskor med framkallare och fix (och, men ej nödvändigt, fixernatronförstörare), en termometer samt ett tidur. En dunk med fem liter vatten. Två flaskor med färdigblandad framkallare och fix.

Kontaktkopiering

Kontaktkopiering är det enklaste sättet att få en kopia av ett negativ. Negativet läggs mot fotopapperet emulsion emot emulsion och täcks med en glasskiva. Genom belysning med en lampa under lämplig exponeringstid kan en positiv kopia erhållas.

Kontaktkopior är en snabb metod för att få en överblick av negativen på en hel film. Småbildnegativ (och även rullfilmsnegativ) kan läggas i remsor över ett fotopapper av lämplig storlek. Mjuk gradation på papperet bör användas. Kontaktkopian kan sedan tjäna som ledning för val av lämpliga bilder som skall förstoras och även ge ledning för val av beskärning, exponeringstid och hårdhetsgrad på papperet. Kontaktkopior kan också göras i en scanner men med sämre resultat.

Ljusbord
Torkapparat
Skärapparat

I fotograferingens barndom var negativformaten större och en kontaktkopia kunde då vara tillräcklig för att visa motivet på önskvärt sätt. Men med negativformat mindre än 6 x 9 cm är kontaktkopior av enskilda negativ knappast tillräckliga som slutkopior.

Förstoring av negativ

Förstoringobjektiv

Förstoring av negativ sker med en förstoringsapparat. Objektivet och är förstoringsapparatens svaga länk, och kondensorn skall ha samma brännvidd som objektivet. Dessutom skall ljussystemet belysa negativet jämnt. En väldigt fin förstorinsapparat är Leitz Focomat. Amatörer brukar använda Durst eller Opemus förstoringsapparat men det finns fler bra märken.

Testmask av typ tårta för avgörande av exponeringstid. Dessa lägges ovanpå testfotot. Det finnes även speciella exponeringsmätare för mörkrum.
Exponeringsur

Mörkrumsteknik handlar till största delen om svartvitt fotografi.

Pappret är idag plastpapper med polykontrastfunktion, belysning med olika färgfilter ger olika hårdhetsgrad. Dessa papper brukar saluföras av det flesta tillverkare. Har inte förstoringsapparaten färghuvud, är det lämpligt att köpa en färgfiltersats som passar polykontrastpapper. Fördelen med detta papper är att man inte behöver använda papper av olika hårdhetsgrad. Överframkallade papper kan med försiktighet försvagas med Farmers försvagare. Det finns lite olika sätt att kalkylera papprets exponeringstid på. Det kan ske via manuell testremsa, man exponerar en viss tid på en testremsa där man skuggar en del av den. Sedan flyttar man skuggan och exponerar igen ett antal gånger, så att man får ränder på pappret, där varje rand är ett visst antal sekunder exponerat.

En annan vanlig variant är grafiskt transparent kort som fotohandelen har, där exponeringskalkylering kan ske. Ytterligare en variant är en exponeringsmätare för mörkrum.

Förstoringsapparaten

Förstoringsapparat av lågprisbudgetmodell Opemus

En förstoringsapparat för småbild har ett objektiv och kondensor med 50mm brännvidd. Om förstoringsapparaten skall användas för 6*6 mellanformat brukar man använda 75mm objektiv och kondensor. Den absolut svagaste länken i en förstoringsapparat är objektivet. Många fotoamatörer har usla objektiv i sina förstoringsapparater. Många förstoringsapparater har färghuvud för filtrering men i annat fall finns filterlåda för acetatfilter. Emellertid är framkallning av färgfilm eller färgkort mycket omständligt med kemikalier som har en hållbarhet på några dagar. Det tillhör olönsam kuriosa och exprimentlystnad. Dock är Ilfochrome ett enkelt system. Till exponeringapparaten hör ett exponeringsur, dessa finns i handeln, den som vill bygga själv kan titta i elektroniktidskrifter som har en uppsjö av exempelkopplingar.

Efterbelysning

En mycket kraftfull möjlighet är att efterbelysa svartvitt fotopapper. Det går att få fram detaljer i högdagrar mm. Vid efterbelysning användes papp-pjattar, respektive svart pappark med ett litet hål inuti som darras för hand. Man täcker för de områden som inte skall efterbelysas. Efterbelysningen är ett hantverk.

Speciella tekniker

Med speciella tekniker kan märkas toning såsom bruntoning och användadet av farmers försvagare. Fotomontage och solarisation som tillhör en mera konstnärlig variant. En förstoringsapparat kan användas för retaurering av motiv på samma sätt såsom med storformatskamera.

Mörkrummets våtsida

En typisk våtsida i ett mörkrum. Foto Stefan Linder.

I mörkrummets våtsida finns rinnande vatten, helst med någon form av temperaturberedare.

Även följande utrustning är vanlig:

  • En mörkrumslampa
  • En skål med framkallningsvätska brukar vara D72 eller motsvarade
  • En skål med stoppbad
  • En skål med fixernatron
  • Sköljen
  • En skål med fixernatronförstörare
  • Slutsköljen samma som sköljen
  • Torkapparat om inte plastpapper användes
  • Rulltrumma om Ilfochrom skall framkallas

Mörkrummets torrsida

I mörkrummets torrsida finns bland annat:

  • Förstoringsapparat
  • Exponeringsur
  • Avmaskningsram
  • Ljusbord
  • Skärapparat
  • Lupp
  • Div kontorstillbehör


Personliga verktyg