Från Rilpedia

Mönsterskydslagen (1970:485) innebär att den som gjort ett mönster kan genom registrering söka ensamrätt på detta. Det gör man genom att ansöka hos Patent- och registreringsverket.

Mönsterskydd – erhålles av mönsterskyddslagen, dess syfte är att ge och erbjuda skydd åt nyskapande designer, former och mönster för både industri- och hantverksprodukter oavsett om det är en frågan om prydnadsföremål eller sådana man kan dra nytta av t.ex. mönster på däck. Man måste ansöka om mönsterskydd hos patent- och registreringsverket, man får ensamrätt i högst 25 år.

15 år gäller för reservdelar.

Registrerad mönsterrätt som gäller inom Sverige kan antingen erhållas som nationell mönsterrätt genom registrering hos Patent- och Registreringsverket eller genom registrering av gemenskapsformgivning som görs hos Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken och formgivning) och som gäller för hela EU. Den svenska mönsterrätten som regleras genom Mönsterskyddslagen och gemenskapsformgivningen som regleras genom förordning EG 6/2002 om gemenskapsformgivning har i huvudsak samma uppbyggnad.

Kraven för skydd är att mönstret skall vara nytt och särpräglat. Det skall inte finnas identiska mönster men ej heller mönster som ger samma helhetsintryck hos en kunnig användare av mönstret.

Mönsterskydd uppkommer genom förordningen om gemenskapsformgivning även direkt då mönstret görs tillgängligt för allmänheten. Detta skydd kräver ingen registrering och gäller i tre år. Inom det första året kan man välja om det räcker med det oregistrerade skyddet eller om man vill registrera mönstret. Efter ett år är det för sent att registrera mönstret.

Se även varumärkesskydd.