Måttband
Från Rilpedia
Måttband definieras som ett "böjbart längdmått för uppmätning av sträckor" i NE.
I hushållet förekommer de kortare måttbanden. Vanligast är måttband på 2 meters längder, men det finns upp till 5 meter där millimeterangivelse finns med.
Därtill finns långa måttband på upp till 200 meters längder för byggindustri, lantmäteri med mera. Dessa är normalt i stål och är kalibrerade för en särskild temperatur (20°) och spännkraft (normalt 50 N) vid användning.
Även veterinärer har speciella måttband, så kallade viktband, för att omvandla omkretsen över buken på ett större djur för att beräkna dess vikt. Denna funktion används bland annat för att beräkna medicineringsdoser.
Det vardagliga måttbandets historia är höljt i dunkel, men det rullbara i plast eller fibertyg dominerar idag, vid sidan av de metallband som förvaras i askar med automatisk återspolning. Detta åstadkommes med en inbyggd klockfjäder. De senare utförs ofta med ett kupat band, vilket gör att man kan dra ut en viss längd, utan att det viker sig. Ju större kupning, desto större utdragslängd. En knapp för att frigöra eller låsa bandet brukar finnas.
Vissa måttband har en inbyggd ritspets. Man drar ut bandet till önskad längd och kan sedan avsätta detta mått på sitt ämne, med ritspetsen. Med måttbandet kan man också mäta upp någonting, och överföra detta mått till sitt arbetsstycke, utan att behöva bry sig om hur stort måttet är. (Om det ska vara lika stort.) Invändig mätning underlättas av att man fäller ut en liten mättunga, från vars ände man sedan mäter. Denna förlänger måttbandet med 10 cm, och för att slippa räkna med detta hela tiden, kan man avläsa invändiga mått på rödmarkerade siffror på bandet.
Just denna typ av måttband har ytterligare en skala, avsedd att läsa diametermått på. Man lindar då måttbandet runt det som ska mätas och läser av diametern vid ett särskilt indexstreck, någon dm in från skalans början.
Haken, som man mäter till, i änden på vissa måttband är ibland rörligt infäst. Detta är för att kompensera för hakens egen tjocklek, det vill säga, skillnaden mellan in- och utvändig mätning.
Sedan en tid tillbaka (2008) finns det elektriska måttband i handeln. Här kan man skjuta bandet ut och in med hjälp av en knapp.
Vävning
I samband med vävning är det vanligt att man tar tygtrasor som måttband, med decimeterangivelser påritade manuellt, för att hålla reda på uppnådd vävlängd. Dessa band anbringas med fördel i tyget med en nål och kan förflyttas successivt eller får följa med väven ner på tygbommen. Dock är mätmetodens resultat något osäkert, eftersom alla vävar drar ihop sig vid nertagningen då varpens spänning släpps. Dessutom räcker det inte med att mäta med sikte på den färdiga längden utan att ta hänsyn till fållar, fransar och i synnerhet om det handlar om att beakta krympmåner.
