Från Rilpedia

Luigi Cremona, född 1830 i Pavia, död 1903 i Rom, var en italiensk matematiker, professor.

Cremona deltog såsom frivillig i resningen mot österrikarna 1848-49 och studerade därefter vid Pavias universitet med matematikern Francesco Brioschi som lärare. Sedan han åtskilliga år verkat som gymnasielärare, blev han 1860 professor vid Bolognas universitet och 1866 vid tekniska högskolan i Milano, varifrån han 1873 kallades till professor i högre matematik vid universitetet i Rom och till föreståndare för därvarande ingenjörskola, med uppdrag att omorganisera denna anstalt.

Han ägnade sig främst åt att utveckla den projektiviska geometrin och den grafostatiken, vilka läroämnen han införde i den tekniska undervisningen. Av stor betydelse är även hans arbeten inom teorin för den s.k. birationella transformationen av kurvor. Han strävade ständigt efter att åskådliggöra de analytiska processerna medelst geometriska sådana och lät härvid de senare få hedersplatsen.

Han utsågs 1879 till medlem av italienska senaten och hade även säte i högre undervisningsrådet. Cremona rönte den sällsynta utmärkelsen att kallas till utländsk ledamot av Royal Society i London. År 1901 blev han ledamot av svenska Vetenskapsakademien.

Bibliografi i urval

• Introduzione ad una teoria geometrica delle curve piane (1862)
• Memoria sulle superficie di terzo ordine (1865, prisbelönt av Vetenskapsakademien i Berlin)
• Preliminari di una teoria geometrica delle superficie (två band, 1867)
• Le figur e reciproche nella statica grafica (1872; tredje upplagan 1879)
• Elementi di geometria projettiva (1873)
• Elementi di calcolo grafico (1874)

Se även

• Cremonas kraftplan

Källa

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Cremona, Luigi, 1904–1926 ^(Not).