Luftförsvarscentral
Från Rilpedia
Luftförsvarscentral, LFC, var en svensk anläggning för luftbevakning från 1950-talet som byggdes upp inom det så kallade STRIL 50-systemet. Dessa anläggningar skulle samordna luftförsvaret i varje luftförsvarssektor, varje sektor skulle ha en LFC. För att skydda anläggningarna byggdes de i bergrum.
Innehåll |
STRIL 50
I det ursprungliga planerna från 1951 delades Sverige in i 21 [1] luftförsvarssektorer med tillhörande luftförsvarscentraler. 1957 hade planerna reducerats på grund utav ekonomiska begränsningar och 11 luftförsvarscentraler kom att byggas. Centralen var uppbyggd kring det stora operationsrummet, kallat kyrkan. Kyrkan dominerades av ett stort bord med en lägeskarta där alla egna och fientliga flygstyrkor plotades ut med hjälp av träklossar som manuellt flyttades runt på kartan. Kring väggarna i kyrkan var balkonger uppbyggda där den beslutande personalen satt och hade uppsikt över lägeskartan.
Sektor | Namn | Plats |
---|---|---|
ÖN3 | LFC Illern | Boden |
ÖN1 | LFC Örnen | Umeå |
N3 | LFC Humlan | Frösön |
O3 | LFC Räven | Uppsala |
O2 | LFC Falken | Tullinge |
O1 | LFC Höken | Svärtinge |
G1 | LFC Tigern | Tingstäde |
W5 | LFC Måsen | Örebro |
W2 | LFC Svalan | Mölndal |
S2 | LFC Vargen | Torskors |
S1 | LFC Staren | Tormestorp |
Funktion
Centralen hämtade information från
- Luftförsvarsgruppcentraler som samlade in information om fientliga flygföretag från optiska luftbevakningsstationer
- Jaktradarstationer som manuellt rapporterade in egna och fientliga flygföretag.
- Storradar, radarstationer av typen PS-08 med räckvidd på över 400 km och den äldre PS-16.
Informationen sammanställdes på det stora lägesbordet i kyrkan där alla egna och fientliga flygstyrkor plotades ut. Därefter beslutades om insats och ordrar skickades ut till:
- Luftvärnsförband ur armén.
- Jaktradarstationer där radarjaktledare dirigerade egna jaktplan mot målen.
- Flygbaser för att starta jaktplan.
STRIL 60
I STRIL 60 systemet strävade man efter att datorisera och automatisera informations hanteringen och presentationen för att öka snabbheten i luftförsvarets aggerande i krig och fredsid. Men pågrund utav ekonomiska begränsningar var man tvungen att prioritera mellan luftförsvarssektorerna, vilka som skulle få nya och moderna luftförsvarscentraler och vilka som bara skulle uppgraderas. För att hantera mängden av information från de radarstationer för låghöjdstäckning som byggdes för STRIL 60 så infördes radargruppcentralerna som skulle filtrera radarinformationen och skicka den vidare till luftförsvarscentralen.
Sektor | Namn | Plats | Typ |
---|---|---|---|
ÖN3 | LFC Illern | Boden | II |
N3 | LFC Humlan | Frösön | II |
O5 | LFC Puman | Bålsta | I |
O1 | LFC Höken | Svärtinge | II |
W2 | LFC Svalan | Mölndal | II |
S2 | LFC Vargen | Torskors | III |
S1 | LFC Kobran | Hästveda | I |
LFC Typ I
LFC Typ I var helt nybyggda luftförsvarscentraler för STRIL 60-systemet. Centralen hade en huvuddator från Marconi[2] där ingående information om luftläget sammanställdes. Det stora lägesbordet operationsrummet ersattes med en projektor som hämtade information från huvuddatorn och projicerade den på en filmduk.
I centralen fanns tre hytter med vardera fyra operatörsplatser för radarjaktledning, i varje hytt tjänstgjorde en chefsradarjaktledare och tre radarjaktledare. Från början kunde radarjaktledning endast ske med underlag av radarbilder från höghöjdsradarstationer som var anslutna till LFC, men sedan smalbandig överföring av radarbilderna infördes kunde man få in information från valfri PS-15 station till exempel.
LFC Typ II
LFC Typ II byggdes om från befintliga luftförsvarscentraler från STRIL 50-systemet och fick samma huvuddator och projektor utrustning som centralerna av typ I. Luftförsvarscentralen saknade dock helt egen kapacitet för radarjaktledning utan detta fick sköttas av sektorns radargruppcentral och jaktradarstationer.
LFC Typ III
LFC Typ III var i princip befintliga luftförsvarscentraler från STRIL 50-systemet.
Referenser
Noter
- ↑ 1,0 1,1 1,2 ”bergrum.se”. http://www.bergrum.se/sverige/militart/flygvapnet/luftforsvar/stril50.html. Läst 9 januari 2009.
- ↑ Bengt Myhrberg. [http://www.fht.nu/file_output.php?FileName=fv_strilsystem_strilcentraler.pdf ”Flygvapnets Strilsystem Strilcentraler”]. http://www.fht.nu/file_output.php?FileName=fv_strilsystem_strilcentraler.pdf. Läst 9 januari 2009.
Tryckta källor
- Darwall, Bjarne: Luftens dirigenter, 2004. ISBN 91-973892-6-9.