Berlinblockaden
Från Rilpedia
Berlinblockaden, Sovjetunionens försök 24 juni 1948 – 12 maj 1949 att tvinga västmakterna att släppa Västberlin. Blockaden utlöstes av att västmakterna tagit de avgörande stegen mot att bilda en tysk stat av de egna ockupationszonerna - det som 1949 blev Västtyskland - och ersatte där den 20 juni 1948 den nästan värdelösa gamla tyska marken (Reichsmark) med en ny valuta (Deutsche Mark - DM). Sovjetunionen valde då några dagar senare att spärra av tillfartsvägarna till Berlin.
Västberlin räddades av en omfattande luftbro av framförallt amerikanskt flyg. Operationen leddes av den amerikanske befälhavaren för (Väst-) Berlin Lucius Clay. Under nästan ett år fick alla förnödenheter flygas in av västmakterna. Under de första sex månaderna av luftbrotrafik flög de brittisk-amerikanska planen över 55 miljoner kilometer (1 370 varv runt jorden), och fraktade 7 128 ton gods per dag. Planen landade otroligt tätt, under intensivperioder med ett plan per minut. Utanför Västberlins gamla huvudflygplats Tempelhof står ett karakteristiskt betongmonument (hos berlinarna kallat Hungerkralle - hungersklor) som skall symbolisera det brohuvud som en gång "stod" här i form av täta flygtransporter och höll Västberlins två miljoner invånare med mat, kläder och bränsle. Monumentet symboliserar luftbron och de tre flygplatser som användes under blockaden: Tempelhof, Gatow och Tegel.
Museum
- AlliiertenMuseum i Berlin.
Se även
Källor
- Händelser man minns - en krönika 1920-1969, fil dr Harald Schiller 1970
- Nationalencyklopedin, 2007