Lord Peter Wimsey

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Lord Peter Wimsey eller till fulla namnet Lord Peter Death Bredon Wimsey, är en romanfigur i en serie detektivromaner och korta berättelser av Dorothy Sayers. Lord Peter är något excentrisk och har brott som sin hobby. Han löser mysterier och mordgåtor med stor påhittighet, entusiasm och uppfinningsrikedom.

Innehåll

Biografi

Lord Peter, född 1890, är den yngre brodern till Gerald Christian, den 16-de hertigen av Denver, (Duke of Denver). Han har även en yngre syster, Lady Mary. Han är son till Mortimer Wimsey, den 15-de hertigen Denver och Honoria Lucasta Delagardie, dotter till Francis Delagardie of Bellingham Manor, Hants. Han gifte sig med Harriet Deborah Vane, (senare Lady Peter Wimsey) som han fick tre söner med.

Lord Peter har gått på Eton College och avslutade sina studier från Balliol College (Oxford), 1912. Han beskrevs av Sayers vara av medellängd, atletisk och smärt, med avlångt ansikte, grå ögon, halmfärgat hår och monokel. Dorothy Sayers skapade Lord Peter till något av en önskedröm: Rik, intelligent, artig, vaksam, underhållande, rolig, bildad, skarptänkt och känslig, alltid perfekt välklädd och med smak för det goda i livet. Han har likaså många talanger, är en skicklig diplomat, en begåvad detektiv, har känsla för konst och estetik, är en sensitiv och talangfull pianospelare, och kan även spela cricket, rida, och skjuta. Han samlar på böcker, förstahandsutgåvor av olika litterära och historiska skrifter, inkunabler. Han talar flera språk flytande, har ett utsökt sinne för humor och en god portion självironi. Lord Peter kör en lyxig fyrsitsig Daimler 1927 som han har lekfullt döpt till "Mrs. Merdle".

Dorothy Sayers skrev att när hon uppfann karaktären Lord Peter, var hon fattig och i mycket små omständigheter. Hon skrev i ”How I Came to Invent the Character of Lord Peter Wimsey” (Hur jag hittade på karaktären Lord Peter Wimsey),[1] att det roade och piggade upp henne att ge honom en stor inkomst och all tänkbar lyx.

Efter att ha varit vid fronten i första världskriget, där han tjänstgjorde som major, har Lord Peter drabbats av två personliga tragedier. Hans fästmö har lämnat honom och han fick granatchock, en fördröjd chockeffekt. Han plågades ständigt av mardrömmar och hallucinationer, i flera månader. Hans trogna före detta armékamrat, sergeant Mervyn Bunter som blev Lord Peters betjänt efter kriget, vårdade honom på Denver, på släktgodset Bredon Hall, i Norfolk.

När han någorlunda har hämtat sig, installerade Bunter Lord Peter i en våning i London, en luxuös ungkarlsvåning på Piccadilly Street 110 A. Våningen som hade ett gul-svart färgschema, med honungsfärgade Aubusson mattor, bibliotek med svarta bokhyllor, med venetiansk spegel ovanför den öppna eldstaden, Chesterfield soffor, bekväma fåtöljer och en svart piano, blev till Lord Peters huvudkvarter. Efter sin tillfrisknande började Lord Peter intressera sig för kriminalgåtor. Åren 1920- 30 löste han en del invecklade mordgåtor. Han hjälpte sin bror Gerald att bevisa sin oskuld efter att ha blivit orättvist anklagad av mordet på Lady Marys fästman (En sky av vittnen), Han har rentvått Harriet Vane, detektivromanskriverska, från anklagelsen att ha förgiftat sin älskare (Oskuld och arsenik). Lord Peters känslor om sin hobby är inte så entydiga. Han har sina motsägelsefulla och ibland motsträviga känslor och tvivel kring tanken att ha en hobby att fånga kriminala element. Inte sällan får han en del inre strider att kämpa med när han väl lyckas.

Lord Peter Wimsey är inte någon ensamvarg, han har många samarbetspartners och löser sina uppdrag med hjälp av många olika medhjälpare. Han har löst de flesta mordgåtorna i nära samarbete med Scotland Yarddetektiven Charles Parker, som också blev till hans bästa vän. Förutom Parker har han en egen detektivbyrå och även Bunter är nära engagerad i de olika mysterierna.

Romanerna är fyllda av kulturhistoriska och litterära antydningar, samtidigt som de är skrivna på ett både underhållande och spännande sätt, med en skarpsinnig psykologisk insikt om människonaturen. De kan betraktas inte enbart som detektivromaner utan även som skönlitteratur.

Lord Peter Wimsey spelades av Ian Carmichael i flera populära brittiska TV-serier i början på 1970-talet.

Andra figurer kring Lord Peter Wimsey

  • Mervyn Bunter är Lord Peters stridskamrat från krigstiden, efter krigen hans personlige vän och även betjänt (valet). Bunter är både bildad, vänlig och respektfull. Han har känsla för det passande, är diskret, har säker smak för viner och mat, har ofelbar klädsmak och är både påhittig och praktisk. Han är även en duktig fotograf, något som kommer väl till pass i efterforskningarna av diverse brott.
  • Charles Parker. Inspektör, senare överinspektör vid Scotland Yard och Lord Peters närmaste vän. Parker är en duktig polisman, men han saknar Lord Peters fantasi. Det är han som gör grovjobbet, medan Lord Peter tänker och funderar ut olika möjliga och omöjliga alternativ på hur brottet har blivit begått. Han gifter sig med Peters syster, Lady Mary Wimsey.
  • Harriet Vane är författare av detektivromaner. Hon presenteras för första gången som oskyldigt anklagad av mord, och blir rentvådd av Lord Peter. Senare blir hon indragen i ytterligare mordgåtor och mysterier, men som detektiv själv. Hon uppvaktas enträget av Lord Peter under flera fall, tills hon slutligen samtycker att gifta sig med honom. Harriet är till en viss grad Dorothy Sayers alter ego, självporträtt.
  • Änkehertiginnan av Denver, Honoria Lucasta, en mycket färgstark dam. Hon är lord Peters mor. Tankspridd, originell, okonstlad, skarpsinnig, varmhjärtad, klok och mycket rolig. Bryr sig mycket om sin son men kväver inte honom med sina omsorger.
  • Gerald, hertigen av Denver är lord Peters bror och raka motsatsen till honom, en uppblåst, högtravande och högfärdig ädling, som ogillar Lord Peters folklighet och hans hobby. Samtidigt är han själv långt ifrån felfri.
  • Helen, hertiginna av Denver, gift med Gerald. Uppfylld av sin egen betydelse, pompös, hänsynslös och inskränkt. Fördomsfull och hård mot andra och gör allt för att få sin vilja fram.
  • Lady Mary Wimsey är lord Peters syster. Hon är ingen utpräglad personlighet, utan en enkel flicka som verkar inte fästa så stor uppmärksamhet vid sitt adliga ursprung. Hon upprör sin bror hertigen och hans fru med att gifta sig under sitt stånd.
  • Viscount St. George, (Vikomt St. George) Geralds son, liknar till utseende och sättet sin farbror, Lord Peter. Han vänder sig hellre till sin farbror för hjälp än sina föräldrar, när han begår sina ungdomliga misstag.
  • Uncle Paul Delagardie. Levnadsglad och charmig äldre pär.
  • Frederick Arbuthnot är Lord Peters ungdomsvän. Välborne Freddy har en ganska prosaisk läggning och inte så mycket fantasi, men är för övrigt en mycket trevlig ung man. Han gör sig bemärkt med att gifta sig med en judinna, Sir Reuben Levys dotter och konvertera till judisk tro.
  • Mr. Murbles är en solid, gammaldags äldre advokat, ungkarl och en skarpsinnig och diskret lagman, med ett torrt sinne för humor. Har ofta hjälpt Lord Peter med sina fall.
  • Sir Impey Biggs är en karismatisk och dynamisk stjärnadvokat som lämnar understöd åt Lord Peters i svärare rättsaker. De samarbetar bra, de hjälptes åt att fria till exempel Miss Harriet Vane från mordanklagelserna. Sir Impey Biggs för övrigt har kanariefåglar som sin hobby.
  • Salcomb ”Sally” Hardy är en påflugen journalist med violblå ögon. Ibland kan han bidra till Lord Peters undersökningar.
  • Alexandra Katherine Climpson. Viktoriansk ungmö tillika spion och detektiv i Lord Perters tjänst. Hon närmar sig sina offer med kringgående rörelse. Hon har en detektivbyrå son finansieras av Lord Peter. Hennes rapporter till Lord Peter är skrivna på ett yvigt sätt, med många utropstecken och understrykningar.

Böcker och noveller om Lord Peter Wimsey

  • The Wimsey Papers (1939–49 – publicerad av av Sayers i The Spectator)

Referenser

  1. Barbara Reynolds - Dorothy L. Sayers: Her Life and Soul

Litteratur

  • Bo Lundin: Spårhundar, spioner och spännande personer, 1993
Personliga verktyg